Ett vågspel med känslor

Joacim Forsén

UMEÅ. De har väntat tre år på att ställa sig på en scen igen.

Hoppas att du har städat upp bland dina demoner under tiden.

Inget annat svenskt rockband rör upp så mycket känslor som Khoma.

helskärm

”Det tar en stund att spotta rosten ur kropparna.”

Khoma har tagit sig igenom två låtar när sångaren Jan Jämte borstar av sig några års scenfrånvaro och presenterar ”Medea”.

Rostangreppet är svårt att märka, men lätt att förstå. Bandets senaste officiella konsert gjordes för snart tre år sedan. Och ironiskt nog blev en inställd spelning i hemstaden den egentliga markeringen på pausen.

Khoma skulle spela på Norrlandsoperan men golvet hann rasa framför Mando Diao innan det var dags.

Exploderar i aulan

Med otur hade allt kunnat sluta där. För trion är arbetet med Khoma en långt ifrån självklar kamp att ta. En kamp med känslorna som musiken får trion att gå till botten med. Och texterna som rör upp dem.

Med ”In it for fighting” från det nya albumet blir alla de där känslorna uppenbara. Bandet exploderar i aulan. Johannes Persson forcerar ständigt gitarren mot luften. Jämte varvar storslaget teatraliska melodier med att hetsa sig fram över scengolvet. Så intensivt att han ser uppriktigt tagen ut efteråt.

I den stunden blottar bandet sin enorma styrka, den sköra nervtråden mellan massiv Breach-tyngd, känslig rock och laddat lugna partier. Den som alltid ser ut att spricka och dra med sig både bandet och publiken i fallet.

Roulette med själen

Som en fulländad hybrid mellan hård posthardcore, mörk krautrock och Radioheads vackraste melodier är spelningen ett vågspel med känslorna inom dig. Roulette med själen.

Har du tur lämnar du lokalen upprymd och fylld av energi. Om inte får du sopa ihopdina innersta tankar tillsammans med tårarna på golvet inne på Umeå folkets hus.