Wiehe både rolig och stämningsfull

Det är som vanligt med Mikael Wiehe. Han är nästan bäst mellan låtarna.

Denne evigt engagerade trubadur skulle förmodligen kunna sätta ihop en väldigt bra spoken word-show, för mellansnacket - om allt från George Bush och Göteborgskravallerna till manlig svartsjuka och John Lennons eskapader på krogen - är lysande.

Tänkvärt, engagerande, självironiskt och ofta rent halsbrytande roligt.

Den här föreställningen, som han tänker fylla en väldig massa konserthus med under våren, är dynamisk också musikaliskt. Wiehe och pianisten Christer Karlsson blandar elegant stämningar och ämnen. Kärlek och politik, precis som på nya albumet. Få av låtarna därifrån har dock temperament nog att slå sig in bland aftonens starkare stunder, även om Lennon-översättningen "Kärleken vet" kommer nära med sin återhållna intimitet.

Bäst blir i stället den laddade Afzelius-hyllningen "Den, jag kunde va" och gamla "Flickan och kråkan".

Mikael Wiehe

Håkan Steen