Energispruta - rakt i baken
Publicerad 2014-05-31
Ett omtumlande förändrat Slayer har fått en rejäl vitamininjektion
På något sätt begrep gruppen det här för några år sedan.
Att de för några år sedan 2000-talet var på väg att bli en reflektion av sig själva, en brutalitetsmaskin som bara pågår utan egentlig finess eller tydlig vilja.
Denna insikt är bra. Och den gör att Slayer ofta känns bättre än vad de borde.
För nog är det ett väldigt annorlunda gäng som står på scen där i tidiga fredagskvällen. Av uppenbara skäl så klart - efter Jeff Hannemans bortgång och Dave Lombardos avhysning - men skillnaden är inte bara rent personell. Det handlar i stället om något som har trängt in i thrash metal-veteranernas innersta väsen.
Tajtar till luckorna
Jag minns speciellt giget i Hultsfred 2005. Att jag mumlade något om att de var på väg att bli genrens egna Motörhead, aldrig dåliga men inte heller någonsin fantastiska. Något som de sen förstärkte under många efterföljande Sverigebesök.
Men uppenbart är att något har hänt. Något väldigt omtumlande som har gjort att kärnduon Tom Araya och Kerry King har blivit pressade att omvärdera sin verksamhet. Tajta till i luckorna mellan låtarna och samla attacken avsevärt.
Mycket har sagts om den vitamininjektion som Gary Holt har inneburit i gruppens liverepertoar, men den tål att poängteras igen. Det är en fröjd att se hur han kröker sig själv ut och in mellan riffkaskaderna, rent fantastiskt att höra hur han gör Hannemans partier till sina egna och strålande att uppleva en scenpersonlighet som faktiskt verkar ha kul på riktigt.
Känns återuppväckta
Med en sån energispruta i baken känns Slayer onekligen ganska pigga igen. Liksom återuppväckta, som gör att de kan plocka upp 30-årsfirande ”Captor of sin” igen, likväl som en extra elak liten ”Necrophiliac” redan som tredjenummer.
Det finns en betygsfyra där i närheten, någonstans emellan ”Dead skin mask” och ”Angel of death”. Den liksom hovrar över scenen utan att verkligen vilja landa.
Något som jag förutsätter inträffar då gruppen redan den 22 juni gör ett exklusivt klubbgig på KB i Malmö. Det kan ju bli hur blodigt som helst.
Slayer
Sthlm Fields, North stage. Längd: En timme och fem minuter. Publik: Svåruppskattat, var som helst mellan 25 000 och 35 000 känns troligt. Kanske. Bäst: ”Necrophiliac”. Sämst: Årsfärska ”Implode” kunde mycket väl ha fått ta plats i setet.