Världens gnälligaste rappare

Nostalgisk gubbhiphop av briljante Nas

Hiphop is dead (hiphop)

Om man hade trott den svenska rockjournalistiken för några år sedan så skulle ingen bry sig om den här skivan i dag. Under hela 2000-talet har ju hiphopen dödförklarats i stort sett varje år. Ändå sitter vi nu och sammanfattar musikåret 2006 och inser att det var ett väldigt bra hiphopår, med magnifika album från rappare som The Game, Clipse, T.I. och Lil Wayne.

Vill man ändå ha argument för att hiphop är döende kan man alltid räkna med Nas, världens gnälligaste rappare.

Nas säger i intervjuer att han funderar på att börja kalla sig ”Mr. Contradiction”, eftersom han är så inkonsekvent, och hans motsägelsefulla idéer om vad som är hiphopens problem i dag blir aldrig särskilt intressanta här. Det är i stället hans briljans som rappare och historieberättare som blir ett tillräckligt argument för att den här typen av raffinerad, intelligent hiphop fortfarande är relevant.

I fina The Game-duetten ”Hustler” utbyter de två rapparna ömsesidig respekt för varandra, och man blir lite rörd när The Game rappar ”I was the first Compton nigga with a New York state of mind”. I dramatiska ”Let there be light” låter Nas mer inspirerad än han gjort på hela 2000-talet.

Men ”Hiphop is dead” känns ändå mest som ett syskon till Jay-Zs ”Kingdom come”. Två av de bästa rapparna någonsin har nu gjort varsin medioker skiva med nostalgisk gubbhiphop.

Bästa spår: ”Hustlers”

Läs alla recensioner v51

Martin Gelin