Precis så här ska Lambchop njutas

Det är precis så här man ska se Lambchop: på en vacker teater, med god akustik och sittande publik.

Alldeles för många gig med Kurt Wagner och hans månghövdade Nashville-kollektiv har dött en smula för att det funnits en bar i lokalen och folk inte haft ro att lyssna.

För Lambchop är ett band att lyssna på, det gäller att vilja gå in i den icke kategoriserbara värld av lågmäld rock, soft soul, spröd country och rökig jazz där Wagners låtskrivande glider omkring.

Den visuella upplevelsen inskränker sig nämligen till åtta måttligt karismatiska, rentav lite nördiga, musiker varav hälften sitter ned.

Lambchop handlar om de små uttrycken. I vissa låtar spelar halva bandet gitarr men sällan har fyra gitarrer låtit så lite. Wagners tobakspatinerat pratiga sång får gott om utrymme.

Setet domineras av låtar från de nya albumen "Aw cmon" och "No you cmon". Kanske i lite onödigt hög grad, det finns ju massor av stor musik i det här bandets digra backkatalog.

Men det känns samtidigt otacksamt att ha invändningar när nummer som "Steve McQueen" och "Action figure" leker sig upp till nya höjder och blir ännu mer underbart säregna än på skiva.

Om man lyssnar, vill säga.

Lambchop

Håkan Steen