Sick Of It All är värda en bättre publik
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-03-04
Världens yngsta 35-plussare vägrar lugna ned sig.
NYHC-arkitekterna är en form som inte skådats på år och dar, men belönas med ett högst trött gensvar.
Synd på ett så explosivt och intensivt framträdande.
Det kan tyckas gement att bedöma en grupp utifrån dess åhörare, men i fallet med dessa ärrade Queens-herrar är det nästan ofrånkomligt.
Kräver perfekt symbios
Den ytterst dansanta och hårdhudade typ av hardcore som Sick Of It All genom sju studioalbum har gjort till sitt varumärke kräver att publik och band är i perfekt symbios.
Sackar den ena efter dras den andra med, så illa är det.
Därför är det extra synd att kvartetten levererar sitt kanske mest koncentrerade och energiska framträdande på svensk mark sedan holmgången på numer nedlagda Studion i Stockholm 1997.
Avvaktande gungningar
Kraften i den inledande femkampen ”Good looking out”, ”Relentless”, ”Let go”, ”Paper tiger (Fakin” the punk)”, ”Just look around” och ”All my blessings” är värd ett gensvar som mer liknar en rugbymatch än en vanlig konsert, men bemöts av det stora flertalet med artiga applåder och avvaktande gungande.
Kom igen stockholmare, det är dags att vakna nu.
Sick Of It All
Mattias Kling