Blandar värme med kantighet
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-25
Keep Company - Keep Company
POP Om man bara tänker på vad de är kända för må Titiyo och Theodor Jensen verka som ett omaka par.
Men när man lyssnar på debutalbumet med deras gemensamma projekt Keep Company ter sig samarbetet högst naturligt.
För även om Keep Companys musik inte är den mest lättfångade och skarpast definierade lyckas den verkligen knyta ihop Jensens lite kryptiska kantighet med Titiyos självklara värme.
Den sparsamt arrangerade skivan ställer deras röster tydligt i mitten, och trots att låtarna drar mot såväl country, blues och reggae som fransk romantik och patinerad jazz, är det när de hittar fram till ett slags lågmäld folkpop som man förstår att duon nog har en del gemensamma rötter. De hade bara varit ute på lite olika vägar innan de träffades, i samband med en Fläskkvartetten-turné där båda var gäster.
Jensen är den klassiske gitarristen som växlade över till Hendrix-covers och egentligen var alldeles för skicklig för Broder Daniel ( Henrik Berggren löste det så småningom genom att låta honom spela bas), vilket bevisades av den skeva nervpopen han först presenterade med The Plan och sedan solo.
Titiyo är naturbarnet från hippiefamiljen som alltid hade lika nära till Dylan som till afrikanskt sväng men hamnade i ett 90-tal som Sverigers bästa soulröst innan hon fick en pophit med Peter Svensson/Jocke Berg-samarbetet ”Come along” och sakta började röra sig mot det personliga hybridsound som gjorde hennes senaste soloalbum ”Hidden” så mäktigt.
På den här föredömligt korta skivan känner kanske främst Jensens publik igen sig, det är han som har skrivit det mesta, men duon hittar också en egen ton och spänning i rösternas skärningspunkt.
Och bäst blir det alltså när den spänningen drar mot det akustiskt folkiga, som i ”I awake”, eller i ”Björn” (Olsson?) där ett avskalat Pink Floyd möter ett ungt Fleetwood Mac på en höstdimmig svensk äng.
”Keep company” är en god debut, kanske med lite för mycket ”kul sidogrej”-stämning över somliga nummer för att allt det stilsäkra ska lyckas beröra hela vägen.
Men det som händer när de här två artisterna sjunger tillsammans i till exempel ”Sweep away” är ändå så speciellt att en fortsättning känns gjuten.