Malena på autopilot
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-07-04
La Voix du nord (pop,opera)
Jag har alltid gillat att se Malena Ernman på scen. Hon har passion och humor, och är dessutom en av få operasångare som kan sjunga rockigare nummer mer avslappnat. Hennes kolleger brukar låta som om de går omkring på en campingsemester i frack när de sjunger pop. La Voix du nord består av två cd. Ett popalbum i samma anda som melodifestivalvinnaren och ett med hits från operavärlden. Operan vinner på knockout. Fredrik Kempe och de andra som skrivit poplåtarna kan inte mäta sig med Mozart och Rossini, även om Kempe faktiskt delar kompositionen av med Puccini. Popen låter kall och metallisk. Malena Ernmans röst kan vara varm och nära, men här är den ofta instängd i ett pompöst slott av grandiosa arrangemang. Som om en galen kvinna går och sjunger på vinden i en skräckroman. Det fungerar bäst i Min plats på jorden som är högtidlig som en psalm.
Även den lugna Breathless day lyfter fram Malena Ernmans innerlighet i sången. Men det stela passar inte överallt. Här finns för mycket dansmusik på autopilot, som den sortens dussindisco som kändes gammal redan på 1980-talet. Popskivans finaste stund är den akustiska versionen av schlagern. Albumet med klassiska godbitar är bättre och jämnare. Malena Ernman tar sig an outslitliga älsklingar som Puccinis O mio babbino caro och Händels Lascia chio pianga har ett bra urval, fina tolkningar och snygga arrangemang. En mild introduktion i den världen. Den operavän som vill möta pop kan leta på roligare ställen än Popworks.
Bästa spår 1: La Voix (akustisk) Bästa spår 2: O mio babbino caro