Lifehouse

Joacim Forsén

Smoke & mirrors

helskärm

Om Lifehouse vore från Malung och inte Malibu hade bandet varit kungar i den moderna svenska dansbandsvärlden. I stället för att ha hörts i ”Grey's anatomy” skulle de ha plockat en hem en andraplats i "Dansbandskampen". Bert Karlsson hade varit vansinnig över finalmissen och fuskanklagat juryn, så klart, men lyckats att få in bandet i Melodifestivalen nästa år i stället.

För publikfriande, välkammad ned till sista tamburinskaket och med en nästan manisk motvilja att förändras har mentaliteten från den melodiösa USA-rocken mer gemensamt med dansbandspop än något ur rockgenren. Kalifornienkvartettens femte album kan förväxlas med vilken som helst ur den tioåriga karriären. Det är söt och gulligt, hest och härligt som vanligt. Här får du leta detaljer i ljudbilden för att hitta några som helst förändringar i marginalen.

Men allt det där är inget jag har några problem med. Det är bara synd att Lifehouse inte riktigt hittar tillräckligt slipade radiomelodier den här gången.

Sånt har alltid behövts för att göra bagatellbrygd dussinrock betydelsefull.

BÄSTA SPÅR: ”From where you are".