Trött funk som saknar krydda
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-12-12
Två plus till Red Hot Chili Peppers i Globen
Ja, Red Hot Chili Peppers säljer ut två Globar på typ två sekunder.
Ja, de har sålt sisådär 50 miljoner album.
Nej, resten är inte lika imponerande.
Sedan Red Hot Chili Peppers megagenombrott ”Californication” för sju år sedan har de slaviskt bakat sina funkrockbullar efter samma gamla recept.
En matsked funk, en matsked rock och så låt degen jäsa med ett ”California” i refrängen.
Men ärligt. Många av låtarna från senaste dubbelmackan ”Stadium arcadium” är så tunga och trötta att de skulle behöva färdtjänst för att nå ut.
På scen finns få försonande drag.
Det är funk långt ifrån Los Angeles.
Det är uppfuckad gymfunk från helvetet med bakvänd keps och tribaltatuering.
Och den är omöjlig att hoppa upp och ner till, ens för den mest hängivna.
Chilifrukterna spelar så bröstmuskler skakar, trumpinnar flyger och bassträngar bryts.
Stora delar av konserten känner man sig tvångsplacerad i en stor klotformad replokal med en enda önskan.
Att ta sig ut.
Visst, chans till andhämtning finns.
Problemet är att det går tio spruckna bassolon på varje ”Scar tissue”, ”Snow” eller ”Californication”.
En bekant bodde i ett vindpinat tält utanför Globen i 34 timmar för att stå längst fram. Med nybrutna revben.
Hoppas det var värt det.
Per Magnusson (.se)