The Killers bjuder på känslosamma toppar
Publicerad 2021-08-13
ALBUM The Killers har gjort det till sin grej att låta ojämna på skiva.
Det gäller även ”Pressure machine”, men när Las Vegas-bandet är bra är de bättre än på länge.
The Killers
Pressure machine
Island/Universal
ROCK Under 90-talet växte Brandon Flowers upp i den lilla staden Nephi i Utah. Med sina drygt 3000 invånare var Nephi ett religiöst samhälle där alla kände alla och ingen brydde sig om att låsa ytterdörren. Dessutom lyssnade alla på grunge, 13-årige Flowers kände sig ofta som den enda i världen som föredrog The Smiths framför Nirvana.
Men det var också en stad med en hel del mycket mörker och Flowers bevittnade både missbruk, homofobi och fattigdom.
Hans gamla observationer har resulterat i The Killers första konceptalbum. Varje låt på ”Pressure machine” är skriven ur perspektivet av Nephis invånare. Flera av låtarna inleds med korta utdrag från inspelade konversationer med människor som bor där i dag. Vissa vittnar om ett tryggt samhälle, andra om släktingar som råkat illa ut för att de inte har passat in i stadens snäva mall.
Las Vegas-bandets förra album, ett år gamla ”Imploding the mirage”, var mestadels tom rock för arenorna. Den här gången är låtarna fyllda med känsla, Flowers bryr sig innerligt om det han sjunger om.
Inledande ”West Hills” är en känslosam och nästan spirituell storballad om att fastna i drogmissbruk, ”Cody” innehåller albumets mest fängslande gitarrslingor och är en gripande historia om en kille som hamnat fel i livet.
Flowers skrev texterna långt innan musiken och täckte sin keyboard med bilder på Nephi för att få inspiration. Ibland träffar musiken helt rätt, andra gånger hörs det tydligt att den har kommit till i efterhand. Countryinfluerade ”Quiet town” och synthdrivna ”Sleepwalker” är båda exempel på när melodierna känns alldeles för fantasilösa.
Den där konstanta ojämnheten har å andra sidan blivit The Killers grej, på skiva är de antingen på väg att rädda rockmusiken eller pricka in varje rockklyscha som finns.
Lyckligtvis är de fina stunderna något fler på ”Pressure machine”.
”Terrible thing” är en avskalad ballad med vackra harmonier och munspel om en homosexuell tonåring som inte känner sig välkommen i sin egen hemstad: ”Around here, we all take up our cross and hang on His holy name/But the cards that I was dealt will get you thrown out of the game”.
Det är en modig skildring av det konservativa samhälle som Brandon Flowers växte upp i, och ett tydligt bevis på hans ofta oerhört starka penna.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik