De fyrar av sina refrängraketer
Publicerad 2013-10-30
Kreativt & rikt när två ytterligheter förenas i Alter Bridge
Bron leder inte alltid till rockhimlen, men oftast till något egensinnigt och intressant.
Tacka kontrasterna för det.
Två visuella ytterligheter täcker in scenen från varsin kant.
Till höger: Mark Tremonti, kommandoklippt, metalgnisslig och gymfyllig. På hans motsatta sida: frontmannen Myles Kennedy, en gänglig rock ’n’ roll-fysik utkavlad i en snart 44-årig kropp som mynnar ut i en strupe av guld.
Alter Bridges båda huvudpersoner illustrerar också kontrasterna i gruppens register. Den där musikaliska framväxten som tog nygrungesats ur askorna av övervärderade multimiljonsuccén Creed på debutskivan ”One day remains” och som på årsfärska ”Fortress” har hittat en personlig och småtrilsk legering av metal och hårdrock.
Det ger dynamik i tilltalet. En rik och disparat repertoarbrunn att ösa ur under nära nog 105 minuter, en kreativ bredd som gör det lika naturligt att böka fram halvprogressiva stycken likt ”Cry of Achilles” och ”Waters rising” som att fyra av refrängraketer à la ”Rise today” eller ”Ghost of days gone by”.
Sobert vardagligt
Den sammanhållande faktorn är en anspråkslöshet och ett obekymrat självförtroende som gör att kvartetten ganska obekymrat kan skaka av sig en trevande världspremiär av ”Lover”, sansa arenatemperamentet till en sobert vardaglig scenproduktion och framträda med gester som känns genuina och uppriktigt menade.
Nervdallrande hjärtligt
Typexempel: då Kennedy under en akustisk ”Watch over you” förenas med Lzzy från förbandet Halestorm i en nervdallrande hjärtlig rysarballad.
En riktig Hale-luja-stund, om något.
Alter Bridge
Arenan, Stockholm. Bäst: ”Calm the fire”. Sämst: Avrundande ”Open your eyes” är lika irriterande som Creed-pulver i byxorna.