Äldre låtarna räddar Jones

Håkan Steen

helskärm

GöteborG. Hon har fyllt 55, men rösten låter minst 20 år yngre när hon sjunger. Hela Rickie Lee Jones framtoning är sådan, luttrad och ärrad men samtidigt med något evigt flickaktigt i blicken under den blonda luggen.

Trevande rock

Hon hade kunnat fortsätta leverera lika klockrena radiolåtar som drygt 30 år gamla genombrottshiten ”Chuck E’s in love”. I stället har den sotstänkta Los Angeles-romantikens coolaste uttolkare följt sitt hjärta och hittat ett måhända smalare men helt eget uttryck någonstans mellan pop, funk och jazz.

På senare års skivor ägnar hon sig en del åt elgitarrer och religiöst sökande och de här två timmarna börjar där. Med trevande Patti Smith-hamrande rock och tålamodsprövande löst hållen ”sufigospel”.

Troligen spännande för Jones och de två musikerna, kanske inte för så många fler.

Sjunger lennonskt

Men det tar sig, så fort den akustiska gitarren kommer fram och låtlistan börjar gräva sig bakåt.

När Jones lutar sig över flygeln i en skör ”Satellites” eller sjunger lennonskt om Lennon i ”Away from the sky” snuddar hon rentav vid samma svindlande höjder som den där sommarkvällen på Cirkus i Stockholm för tio år sedan.