Pendlar mellan kul och konstigt

Jens Peterson

Laxfiske i Jemen

helskärm

KOMEDI  Det här är tre filmer i en.

Den bästa är en satir kring byråkrati och politiska påtryckningar i  Storbritannien. Den andra är en romantisk komedi där en olyckligt gift fiskeexpert möter en charmigt positiv konsult som hyrts in av en väldigt rik shejk för att plantera ut fisk i arabiska öknen.

Allt det här är lättsamt och underhållande, kvickt skrivet av Simon Beaufoy. Manusförfattare till bland annat ”Allt eller inget” (”The full monty”) och ”Slumdog millionaire”.

Svårt hitta rätt ton

Men ”Laxfiske i Jemen” har också stråk av allvar, som i teorin kunde gett berättelsen tyngd. I stället skakar de om balansen, och filmen har svårt att hitta rätt ton. Shejken som driver fiskeprojektet möts av militant motstånd från politiska motståndare. Den kvinnliga huvudpersonen blir tillsammans med en soldat, men de har knappt hunnit lära känna varandra när han skickas ut i strid.

Krig i Afghanistan, bombdåd och attentat är en orolig bakgrund till den romantiska komedin.

Inledningen är mycket bra. Kristin Scott Thomas är svårstoppad som media­strateg för den brittiska regeringen. Hon är på jakt efter någon nyhet som kan låta positivt för Storbritannien i Mellanöstern och snubblar över projektet med laxfiske.

Vill flytta 10 000 laxyngel

Ewan McGregor spelar den statligt anställde experten doktor Jones. Han försöker förgäves förklara varför det inte går att flytta 10 000 laxyngel till en öken och ett annat klimat. Han tvingas att samarbeta med shejken och dennes konsult, Harriet Chetwood-Talbot. Mot sin vilja dras han in i planerna.

Doktor Jones är gift, men det ser inte ut att vara ett lyckligt äktenskap. Personerna och deras liv presenteras effektivt, men när alla problem ska lösas går det väldigt fort och överraskande smidigt.

McGregor är träig

Kristin Scott Thomas är fenomenal som det syrligt cyniska politikerproffset, beredd att offra allt och alla. Ewan McGregor är också bra som excentrisk britt med specialintresse, även om han kanske inte är så träig som rollen är tänkt. Emily Blunt har suverän tajming i replikerna.

I gränslandet mellan underhållande och underlig.