Hallström lyfter banal story
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-06-04
Dear John 
DRAMA Filmen som knuffade undan ”Avatar” från förstaplatsen på biotoppen i USA i somras, sedan James Camerons film legat där i sju veckor. Har sedan, i reda pengar, blivit Lasse Hallströms största framgång ”over there”.
Och det är en väldigt amerikansk historia.
En av huvudpersonerna, soldaten John Tyree ( Channing Tatum), blir så patriotiskt lagd efter 9/11-attackerna mot World Trade Center, att han tar värvning igen och sätter kärleken till den överklassflicka ( Amanda Seyfried) han just förälskat sig i under en permission på spel.
Miljön är de amerikanska sydstaterna med allt vad det innebär av klasskillnader. Han är arbetar-, hon är överklass. Han har vuxit upp med enbart sin autistiske pappa ( Richard Jenkins), hon i överflöd, om än kanske inte när det gäller mänskliga känslor.
I USA har Hallström ibland fått kritik för att sentimentalisera sina historier.
Här inbillar jag mig att de dragen redan fanns i förlagan, Nicholas Sparks roman. Han brukar skriva riktiga snyftare. Här är det snarare Hallströms styrkor – personregin och det följsamma bildarbetet, kemiskt befriat från konstiga kameravinklar eller häftiga klipp – som räddar och ibland lyfter en rätt banal historia.