Palme-lik politiker pekas ut i film

Sveriges statsminister köper sex av en minderårig prostituerad – Leif GW Persson: Det var inte Palme

Kommande filmen "Call girl" handlar om bordellhärvan på 1970-talet då många politiker blev utpekade. I filmen tas ett steg till - när Sveriges statsminister köper sex av en minderårig prostituerad.

– Det här är en fiktiv historia och den handlar inte om någon verklig person, säger manusförfattaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten.

Samma höst som dokumentärfilmen "Palme" gör succé på biograferna får även Mikael Marcimains långfilmsdebut "Call girl" premiär. I den är bilden av toppolitiken och dess främsta spelare betydligt mer kontroversiell. I "Call girl" visas flera politiker och andra högt uppsatta män som festar med och utnyttjar prostituerade. Det är i synnerhet en politiker som sticker ut, landets statsminister, som köper sex av en minderårig flicka. Han namnges inte men det handlar om en socialdemokratisk partiledare som 1976 förlorar valet och blir efterträdd av en borgerlig koalitionsregering. I en scen flimrar en tv förbi som visar hur statsministern pratar med en amerikanska, precis likt den klassiska tv-intervjun som Olof Palme deltog i med skådespelerskan Shirley MacLaine.

"Ord står mot ord"

Manusförfattaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten har lagt ner mycket tid på research om den tiden och bordellhärvan i synnerhet.

Men hon vill inte hålla med om att filmen pekar ut Olof Palme som en av de män som köpte sex.

– Jag kan säga så här att det finns många nu levande och döda människor som hävdar och har hävdat att de inte hade med det här att göra. Och det är inte min sak att lägga mig i det. Jag förstår att frågan är intressant men vad var och en tar med sig från filmen kan man inte styra över.

Hur resonerade ni kring att ta med statsministern som en av sexköparna?

–  Filmen är en fiktiv historia och som icke-dokumentära filmskapare har vår konstnärliga frihet. Jag förstår inte hur man skulle kunnat göra filmen på något annat sätt. De här männen tyckte inte att de gjorde något fel. Men om man då säger att alla var skyldiga, utom de som satt högst upp, då blir det svårt att göra den fiktionen som vi ville göra. Vi använder oss av vår egen nutidshistoria som bakgrund för att skapa en egen story.

Vill se modig nutidsdebatt

Filmen utspelas på flera nivåer i samhällets hierarki och följer bordellmamman Dagmar Glans (Pernilla August), som bygger på verklighetens Doris Hopp och även ett par poliser som spanar på henne. Men en stor del av filmen skildras ur ett par minderåriga flickors perspektiv. För Marietta von Hausswolff von Baumgarten var det viktigt att visa deras historia.

– Vi har valt att ha deras känslomässiga perspektiv som huvudpremiss. För mig är det Iris historia först och främst. Frågan är ju om något av detta har ändrats eller om det för dagens utsatta flickor kan vara ännu värre. Om filmen nu inspirerade till någon slags debatt skulle jag gärna se att det öppnade för en titt på vilka värderingar mellan män och kvinnor som finns nu, och hur det i sin tur påverkar samhällsklimatet.

"Palme var inte kund"

"Call girl" är en hårdkokt politisk thriller, en uppgörelse med en bit sårig nutidshistoria, som trots flertalet utredningar fortfarande inte är helt läkt. När verklighetens bordellhärva ägde rum jobbade kriminologen Leif GW Persson nära dåvarande rikspolischefen Carl Persson, som var den som satte allt i rullning. Persson gav statsminister Palme ett pm som innehöll namn på kunder till Doris Hopp, som kommit fram genom omfattande spaning.

Namnen var sprängstoff och när tidningen Dagens Nyheter senare publicerade uppgiften att justitieminister Lennart Geijer fanns med listan dementerade Olof Palme detta så kraftfullt att historien tvärdog och tidningen fick be om ursäkt. Det visade sig senare att tidningen i stort haft rätt, även om vissa detaljer inte stämde.

Till TT Spektra säger Leif GW Persson i dag att han har funderat över varför Palme så stenhårt avfärdade att det skulle ligga något i den så kallade bordellhärvan. Att det skulle kunna bero på att Olof Palme själv var bordellkund avfärdar han dock bestämt.

– Jag tyckte väldigt illa om Palme men någon kund hos Doris Hopp var han inte, det vet jag till hundra procent. Tro mig det hade hon berättat för mig direkt. Jag tror att Lisbet och pojkarna kan hålla sig för skratt när de får se den här filmen, säger han.

Miranda Sigander/TT Spektra