Här blir Edda Magnason ’Monica Zetterlund’ inför Cannes-publiken

Jens Peterson

Edda Magnason gick in i rollen som sångerskan

Scenen är mycket fransk. Kulissen är palmer och Medelhavet.

Men ljudet är ursvenskt.

”Sakta vi gå genom stan” låter fantastisk i den ljumma festival­kvällen.

Det låter Monica Zetterlund och i skymningen ser det ut som 1960-talssångerskan. Men det är Edda ­Magnason som tillsammans med Peter Nordahl gör sångerna på en terrass vid havet.

– Jag uppfattade henne som mycket riktig och sann, och ska man sjunga som henne måste man vara sann mot sig själv, säger Edda Magnason, 27, som spelar sångerskan i en kommande film.

Klassiska Monica Zetterlund-sånger som görs i hennes anda och med samma musikaliska skicklighet, men med egen röst. Ingen imitation.

Nya låtarrangemang

De sjöng ”Monicas vals” som hon fick av jazzpianisten Bill Evans. ”O vad en ­liten gumma kan gno” från Hasse och Tage. ”Gröna små äpplen”, ”Hit the road Jack” och ”Bedårande ­sommarvals”.

Peter Nordahl har gjort nya arrangemang på sångerna.

– Vi har skapat en egen ljudbild till filmen, säger han. Som är trogen hennes ideal. Jag har jobbat med vad jag tycker är de finaste jazzmusikerna i Sverige.

Cannes är en bra plats att internationellt lansera ­filmen som spelas in de kommande månaderna och får premiär nästa år.

På plats finns också Sverrir Gudnason som spelar Monica Zetterlunds make Sture Åkerberg. Och ­basist.

– Jag har övat mig att ­spela bas de senaste månaderna, säger Sverrir Gudnason. Jag kunde spela gitarr tidigare, men kontrabas är ­något annat.

För Edda Magnason är det debut.

”Svårt att posera”

Har det varit svårast att skådespela eller sjunga sångerna?

– Det är samma sak, säger hon. Det är olika sätt att ­berätta. Jag har märkt att jag kan göra andra saker i rollen. Jag själv har svårt att ­posera för bilder, men som Monica kan jag göra massvis. Klänningen hjälper också. Även att komma in i sången.