”Så länge hjärtat slår” gör nedslag i pandemin: ”Tror många känner att de får se sin verklighet”
Bianca Kronlöf, Ella Lemhagen och Liv Mjönes om nya filmen
Publicerad 18.34
Ett modigt vårdbiträde på ett ålderdomshem blir visselblåsare under pandemin.
Ella Lemhagens bioaktuella ”Så länge hjärtat slår” är en gripande och spännande historia med verklighetsbakgrund.
– Alla svenskar har varit med om den här perioden. Och det handlar också om hopp, ljus och kärlek, säger hon.
Filmen är ett nedslag i en verklighet som drabbade många svenskar under pandemin. Friska anhöriga och sjuka äldre på ålderdomshem fick plötsligt inte träffa varandra. De äldre ”började dö som flugor”, som filmens huvudperson, vårdbiträdet Hanne (Bianca Kronlöf), säger. Hon slår larm om missförhållanden på det privata ålderdomshemmet. Om hur chefen där, Karin (Liv Mjönes), går företagets ärenden i första hand. Hanne blir visselblåsare. Men den cyniska vd:n (Adam Pålsson) ignorerar henne länge.
Inspirerad av P1-dokumentär
Filmen är inspirerad av P1-dokumentären ”Det illojala vårdbiträdet”, men följer inte exakt den historien.
Jag träffar regissören Ella Lemhagen och skådespelarna Bianca Kronlöf och Liv Mjönes och frågar vad som lockade med historien.
– Jag hade inte lyssnat på radiodokumentären, utan fick ett väldigt bra manus (av Malin Lagerlöf) som var starkt och berörande, säger Ella Lemhagen.
– Historien är som ett lager-på-lager av bra saker för en skådespelare: Jättefin roll, jättebra manus och det är något kittlande rent gestaltningsmässigt av att det är en verklig historia, säger Bianca Kronlöf.
– Min pappa är läkare och mamma är sjuksköterska, jag har alltid drömt om att göra något i den miljön, säger Liv Mjönes.
Slår tillbaka mot reportern: ”Ganska respektlöst”
Orkar vi med något som utspelas under pandemin..? börjar jag, men får genast mothugg av Bianca Kronlöf:
– Många inom media känner kanske så. Att allt redan har skrivits om det. Den kommentaren kommer från en privilegierad plats. Det är ganska respektlöst mot de människor som jobbade inom vården under pandemin. Många inom sjukvården tror jag snarare känner: Äntligen, nu får jag se min verklighet skildrad, säger hon.
– Och vi dyker inte ned i själva pandemin, det är en visselblåsarhistoria, om vårdbiträdet som väljer att agera när saker inte fungerar. Även mellancheferna kom ju kläm. Det var en tid när folk var tvungna att ta beslut väldigt snabbt, de kanske inte alltid tog de bästa besluten, säger Ella Lemhagen.
Manusförfattaren Malin Lagerlöf pratade väldigt mycket med Stine Christophersen, verklighetens visselblåsare i det här sammanhanget. Bianca och Ella gjorde det inte lika mycket.
– Vi ringde och sms:ade men när det var dags att filma ville jag ta ett steg bort och spela henne på mitt sätt, säger Bianca Kronlöf.
– En film ska stå på egna ben, jag ville inte göra val utifrån vad Stine kanske skulle tycka om, säger Ella Lemhagen.
Jobbade enligt mantra
I filmen är vårdbiträdet Hanne och ålderdomshemmets chef Katrin bästa vänner sedan många år tillbaka. En vänskap som sätts på hårda prov när Hanne blir visselblåsare.
– Hela den historien är helt fiktiv, säger Ella Lemhagen, som förtydligar att allt behöver inte vara exakt som i verkligheten när man gör film.
– Men jag hade som ett mantra att filmen aldrig skulle ha en falsk ton, säger hon.
– Katrin är någon som har avancerat på vårdboendet. Sedan har hon gått åt ett annat håll, valt en lite vuxnare väg, hon har ju barn och ansvar, säger Liv Mjönes om sin roll.
Jag frågar Bianca Kronlöf vad som var svårast med att spela Hanne.
– Jag har jobbat med äldre personer, inte på ålderdomshem men med folk som har funktionsversioner. Så att byta blöjor på vuxna, laga mat, allt det där har jag gjort. Närheten till en annan människokropp, det är svårt att fejka. Det svåraste var att spela gitarr.
I en engagerande sidohistoria bor det en dement äldre musiker, John (Eric Bibb), på hemmet. Hans hustru (Cecilia Nilsson) blir förtvivlad när hon inte får träffa honom. Hanne är musiker på fritiden och umgås med John genom att spela gitarr ihop med honom.
– Gitarr är världens vanligaste instrument. Så även om det bara är 15 sekunder i filmen måste det se rätt ut. Och herregud, den jag jammar med är ju en blueslegend!
”Beskriver en tid”
Ella Lemhagen ser inte filmen som ett debattinlägg, men har inget emot om den skapar debatt.
– Den beskriver en tid och kanske får den folk att reflektera över var de själva hade stått.
Bianca Kronlöf har alltid, både i sin humor och efter #MeToo, inte varit rädd för att vädra sina åsikter. När jag säger att hon verkar vara en ”visselblåsartyp”, säger hon blixtsnabbt:
– Det tar jag som en komplimang. Men jag är också ganska lättsam, glad och tycker om att äta choklad (skratt).