Joaquin Phoenix i ”Joker”-musikal med Lady Gaga: ”Hon såg hur nervös jag var”
Sjunger i ”Joker: Folie à deux”
Gunnar Rehlin/TT
Uppdaterad 08.16 | Publicerad 06.01
För fem år sedan besegrade ”Joker” världen – filmen vann toppriset på Venedigfestivalen, gav Joaquin Phoenix hans andra Oscar och spelade in mer än en miljard dollar.
I uppföljaren sjunger och dansar Phoenix och motspelaren Lady Gaga till klassiska låtar.
Det har nog inte undgått någon att ”Joker: Folie à deux” är en musikal. För Joaquin Phoenix var det en utmaning att sjunga och steppa, men han förstod poängen med att skilja uppföljaren från ursprungsfilmen.
– Det viktiga var att hedra den första filmen, samtidigt som den nya var vanvördig nog att gå i en ny riktning, säger Phoenix när TT möter honom.
Han är klädd i t-shirt och hoodie, pratsugen och på gott humör. Joaquin Phoenix medger att det kändes lite nervöst inför världspremiären på Venedigfestivalen för några veckor sedan, men nu verkar han se fram emot att filmen ska få möta världen.
I den första filmen mötte biopubliken honom som den misslyckade clownen Arthur, som svarade på samhällets hån med mord och andra brott. Nu sitter han i fängelse, där han möter Harley Quinn, spelad av Lady Gaga. Följer gör sångnummer, romans, rättegång och en spektakulär rymning.
”Sjunger egentligen inte”
Phoenix säger att han egentligen inte hade någon relation till de klassiska sångnumren, men att han, Lady Gaga och regissören Todd Phillips bollade idéer.
– Att mixa genrer kändes rätt, som en utveckling av Arthur. Jag sjunger egentligen inte och i början kändes det obekvämt att göra det framför någon som är en så bra sångerska som Gaga. Hon såg hur nervös jag var.
Phoenix och Lady Gaga hade inte träffats innan arbetet med filmen började.
– Jag åkte hem till henne, hon hade en massa bra idéer, hon var varm och härlig och hon kan så otroligt mycket om musik.
Gillar att ta risker
Han är en skådespelare som tycker om att ta risker, det ”tänder” och inspirerar honom.
– En film kostar mycket, den tar tid och jobb och om allt är för bekvämt så tar det bort glädjen med att göra den. Jag letar efter jobb som får mig att känna mig obekväm. Och ju äldre man blir, desto viktigare är det att göra det som inte är bekvämt. Annars börjar hjärnan sakta in.
Ett exempel är att vid 48 års ålder lära sig att steppa, säger han.
– När jag var nio tränade jag lite steppdans och tänkte nu att det här kommer jag ju ihåg. Det gjorde jag inte. Jag tränade i ett år. Och när det gäller musiknumren så var det viktigt att de skulle säga något. Det handlade inte om att hitta rätt ton, sångerna måste uttrycka någonting.