Ola Rapace i SVT-satsningen ”Odjuret”

Jens Peterson

I ”Odjuret” spelar Ola Rapace en mattelärare som tar lagen i egna händer.
Ännu en svensk polisfilm om brott och straff.
– Den typen av underhållning borde klara sig utan skattepengar, säger Ola Rapace, 41.

Nu sänder SVT filmen efter thrillern av Anders Ros­lund och Börge Hellström. En pedofil rymmer och mördar en 5-årig flicka. Ola Rapace
och Philomène Grandin spelar hennes föräldrar.

Ser man rollen annorlunda när man har barn?

– Ja. Så fort man får barn får man en insikt i hur sårbar man är, säger Ola Rapace. Innan jag hade barn tyckte jag inte det fanns så mycket att förlora.

”Mer ångest”

Det måste vara jobbigt att spela?

– Det är tungt, men otroligt intressant. Jag tycker om att gå in i tyngre grejor. För mig kräver det mer när det är roligt och romantiskt. Mer ångest att leverera sådant.

Wallander, Tusenbröder, Maria Lang-deckarna – du har spelat mycket i den världen.

– Det är inget fel på krimfilmer och serier. De försörjer både mig och mina kolleger. Men det är så mycket sånt och så lite annat. Om vi ska
betala med allmänna medel tycker jag det ska gå till mer konstnärligt intressanta projekt.

”Alla knegar”

Polisen i filmen misslyckas med att fånga pedofilen. Pappan som hittar brottslingen hyllas av allmänheten, men åtalas. Åklagaren blir som en skurk i ”Odjuret”.

– Vi har en tendens att tro att rättsväsendet är okorrumperat, men de gör karriär som alla andra, säger Ola Rapace. Åklagaren vill ha fallet som ett bra karriärsfall.

Poliserna i ”Odjuret” gör mest misstag.

– Ja, och det är intressant. Det blir lite löjligt med superpoliser som Kurt Wallander som är ute och springer och får magkänsla och löser olika fall. Polisarbete är kneg som alla andra.

Men 1950-talspolisen Christer Wijk som du spelar nu är väl skicklig?

– Ja,  ha ha ha. Han är en superpolis.