– Jag vill kyssa henne varje dag
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2009-12-21
Sam Worthington gillar ”Avatar”-motspelerskan Zoe Saldana
HOLLYWOOD. Han har inte haft semester på över tre år.
Men har man huvudrollen i världens dyraste film är det inte läge att be om ledigt.
För Nöjesbladet berättar Sam Worthington om inspelningen som blå tremetersfigur i ”Avatar” och avslöjar varför han slutat komma till jobbet bakfull.
Med marknadsföringskostnader beräknas ”Avatar” ha gått loss på närmare tre miljarder kronor.
Om Sam Worthington känner av pressen syns det inte när vi träffas på hotellet Four Seasons i Beverly Hills.
– Under de 14 månader vi spelade in kändes det aldrig så stort. Vi levde skyddat. Det är först nu, när vi sticker ut huvudena, som vi hamnar i stormens öga.
33-åringen, som växte upp utanför Perth i Australien, gör ett lika anspråkslöst intryck nu som när vi träffades då han som okänd gjorde rollen i ”Terminator 4”.
På frågan vad han ser fram emot efter premiären, svarar han:
– En öl med kompisarna.
Kanske är det just det som gjort att han kommer så bra överens med James Cameron, mannen vars senaste film var monsterhiten ”Titanic”.
Worthington sågar inte resonemanget.
– Han är en lastbilschaufför från Kanada. Jag är en murare från Australien. Vi funkar som ler och långhalm.
”Som två tonåringar”
Cameron är känd för att helt kunna gå upp i tekniken och glömma sina skådespelare.
– Det är möjligt att han var sån under ”Avgrunden” eller ”Titanic”. Men inte den här gången. Han insåg att han inte skulle kunna åstadkomma det han ville utan oss.
Var du inte rädd att datorer och effekter skulle ta överhanden?
– Nej, nej. Det du ser när jag är blå och tre meter lång är fortfarande min insats.
Och kysscenen med Zoe Saldana?
– Det är vi också. Men den var svårast. De kameror vi hade monterade på huvudet fastnade som två tonåringars tandställningar.
– Själva skådespeleriet är enkelt när man jobbar med någon som Zoe. Titta på henne! Jag skulle kunna kyssa henne varje dag.
När jag såg filmen i går stannade projektorn efter två minuter.
(Worthington skiner upp).
– Är det sant? Var James där? Blev han inte helt jävla galen? (skratt).
Med tanke på hans rykte skulle man kunna ana att ...
(Worthington fyller skrattande i fortsättningen):
– Projektionisten är död.
Skäms över att filma bakis
Såg du något av hans temperament under inspelningen?
– Han kräver toppresultat. Klarar man inte det får man huvudet avhugget. Men jag tycker inte att det är fel. Jag kräver samma sak av regissören.
Hur går det ihop när du sagt att du brukar filma bakis?
– Jag brukade göra det, eftersom jag upptäckte att det inte går att ljuga när man är bakis. Men i dag skäms jag lite över det där.
Varför då?
– Det är att svika arbetsgivaren och de som förväntar sig 100 procent av mig. Ibland tar det tid för oss att växa upp. Jag tror inte att jag gjorde det förrän jag fyllde 30.
”Avatar” har ett anti-krigsbudskap som för tankarna till USA:s behandling av indianerna.
– Det skulle kunna vara indianerna. Eller aboriginerna i Australien. Det skulle till och med kunna handla om hur amerikanerna behandlat irakierna.
Hur menar du?
– På sättet de invaderat utan att känna till kulturen. Jag tror att det var det Cameron var ute efter.
Du har gjort fem filmer de senaste åren som snart är på väg ut. Hur är det att vara känd och komma hem till Australien?
– Det är inte så farligt. Jag störs inte av paparazzi. En bild på mig kan max vara värd ett par hundra spänn.
Kanske lite mer efter den här filmen.
– Möjligen om jag kliver ur en bil i klänning utan underkläder (skratt).