Göken vann över Arjas bastusadism
Markus Larsson sätter plus på låtarna i ”Så mycket bättre” avsnitt 4
Vilken grej.
Dregen vaknar av en gök.
Ko ko.
I avsnittets första scen ser det ut som att Dregen har sålt hatten och tappat pengarna. Han är bekymrad. Göken har väckt honom innan klockan ringde.
Göken har en förmåga att strunta i väckarklockor i rockstjärnors telefoner. Det ligger i fågelns natur. Hen är trots allt en gök.
Ingen aning. Fråga göken
Vad är det för poäng med att visa hur Dregen sitter och lyssnar på en gök? Vad fyller klippet för funktion? Vad säger det om resten av avsnittet? Och framför allt – om den scenen är med är frågan vad som blev kvar på klippbordet?
Ingen aning. Fråga göken.
Men nånstans äger ändå Arja Saijonmaa det här avsnittet också
Att ”Så mycket bättre” ibland, eller ganska ofta, mer liknar en kändisfars än ett musikprogram borde vara en etablerad sanning vid det här laget. Det kan vara lika svårt att hitta en röd linje i det glada klotterplanket.
Men nånstans äger ändå Arja Saijonmaa det här avsnittet också. Och den här gången gör hon inte det genom en förskräcklig tolkning av svensk hårdrock.
I stället släpper hon, mitt på ljusa dagen, en schlagerbomb. Hon tar inte bara på sig samma outfit som hon använde när hon sjöng ”Högt över havet” i Melodifestivalen 1987. Hon avlossar en så kallad schlagerklapp också i covern på Kerstin Ljungströms ”Du och jag”. En ”klappa händerna när du är riktig glad”-övning som fungerar både som en brygga och tonartshöjning i klassiska schlagerhits. Mellocirkusens mest skamlösa skivbolag, Warner, har gjort det till sitt signum. Ni som vet, ni vet.
Lite senare smiskar hon även upp Dregen och Simon Superti med en björkruska i bastun. Som alla andra bastufanatiker uppfostrar Arja sina elever med en mix av värme och sadism. Att just Superti har pollenallergi är inget som Saijonmaa bryr sig om. Han måste nosa på björkbusken ändå.
I dag är alla populister i stället som har sålt sin arma själ för att kunna sola sig i glansen av lobbyister och algoritmer
Till slut gör även ”Jag vill tacka livet” entré i ”Så mycket bättre”, i en värdig och stark version av Seinabo Sey. Där handlar det inte om nostalgi längre. Vi som var med när Arja Saijonmaa sjöng låten i Adolf Fredriks kyrka när Olof Palme begravdes får sitta och lyssna på ett öppet sår.
”Jag vill tacka livet” är en påminnelse om en annan tid och plats när våra politiker hade något att säga. I dag är alla populister i stället som pratar med algoritmer. Men nog om tv-programmet ”Agenda”.
I nästa avsnitt av ”Så mycket bättre” verkar Arja fräsa vidare i en latinpoppig ”Högt över havet” tillsammans med Andreas Lundstedt från Alcazar.
Frågan är vad som blir bättre av det?
Tills dess finns det bara en sak kvar att säga:
Ko ko.
Betyg på alla låtarna
”Du och jag” (Arja Saijonmaa)
Arja beskriver själv sin version av Kerstin Ljungströms låt som lite Bruce Springsteen, lite pop, lite schlager. Det låter som Melodifestivalen 1987, ett glatt och positivt gympapass, inklusive ett handklappsparti. I just det här fallet behöver ingen begära nåt mer. En smått oemotståndlig nostalgichock.
”Vi äger hela natten” (Peo Thyrén)
Musiken stannar kvar i 80-talet när Peo Thyrén tolkar Estradens låt som de gjorde tillsammans med Tjuvjakt. Ett soundtrack till tiden då svensken tränade genom att ta en cigg och sprätta en folköl till Susanne Lanefelts knipövningar på tv. Bra för att träna knän och vader till, men lite svårare att lyssna på.
”Younger” (Alba August)
Självklart är det klokt att styra bort helt och hållet från originalet av Seinabo Sey. I stället för modern r’n’b – en skolavslutning. Covern passar utmärkt bredvid ”Den blomstertid nu kommer”. En barnkör, detta smått skamlösa publikfrieri, misslyckas dessutom aldrig. En sanning som åtminstone är lika gammal som ”Hard knock life” med Jay-Z.
”Jag vill tacka livet” (Seinabo Sey)
Ett piano, en akustisk gitarr och en röst. Ibland säger man mer genom att göra mindre. Man behöver inte lägga till, bygga om eller måla om ”Jag vill tacka livet”. Det räcker att inget skymmer sången och texten.
”Efter efterfesten” (Louise Lennartsson)
Versionen av Alba Augusts nostalgiska ”Summer of 99” påminner en hel del om Little Jinder. Den Little Jinder som bland annat sjöng om Vita Bergens klockor. Här blir dock musiken för strömlinjeformad och uddlös för att beröra på riktigt.
”En kväll i tunnelbanan” (Kerstin Ljungström)
Trummorna i Oskar Linnros ”Från och med du” hördes överallt på 2000-talet. Här spökar de igen. Kerstin Ljungström är avsnittets energidryck och här lyckas hon skicka vidare ”En kväll i tunnelbanan” till en popgeneration som hellre dricker Nocco eller Celsius i stället för kaffe.