Sator hade rätt – vrid upp volymen och glöm samtiden
Som om inte det vore nog vinner Gunilla Persson en rockbjörn
NEW YORK. Samtiden går inte längre att stå ut med.
Så jag gör som Sator en gång föreslog i en av sina egna killers: Slår av nyheterna, sätter på mig solbrillorna och vrider upp musiken på högsta volym.
”Turn off the news” heter det lilla miraklet och ligger som öppningsspår på ”Stock rocker nuts”, uppföljaren till genombrottsalbumet ”Slammer!”.
När jag först hörde det hade jag mina invändningar, för jag var ”engagerad” på den tiden och tyckte Chips och Kent intog en väl världsfrånvänd hållning. Dessutom jobbade jag i någon mån med just nyheter och ansåg även av den anledningen att det ju var bra om människor inte stängde av.
I dag, 34 år senare, förstår jag dem – Borlänges glimmer twins – helt och hållet.
För medan det 1990 nästan gick att tro att världen var på väg i en lovande riktning är 2024 bara outhärdligt.
Varje dag vaknar man till nya rapporter som bara vidimerar intrycket att vi håller på att skruva ner oss i ett svart hål av barbariskt våld, oresonligt hat, fanatism, olösliga motsättningar, befängda konspirationsteorier, grova lögner upphöjda till sanning, medvetna missförstånd och galopperande narcissism.
Som om inte det vore nog vinner Gunilla Persson en rockbjörn också.
”Look out man, here it comes again – another shitload of misery and pain”, lyder en av de första raderna i Sator-bangern och exakt så känns det.
En ädlare reaktion i ett dylikt läge vore kanske att bli förbannad och engagera sig på nytt. Men nä, jag jag känner för det mesta bara avsmak och resignation inför samtiden
Vad jag tycker och tänker och säger och gör spelar ingen roll – det som händer händer ändå, de tvärsäkra skränfockarna regerar i alla fall, idiotins vindar blåser lika förbannat lika hårt i alla riktningar.
Så jag följer den rekommendation Sator kommer fram till efter ett par verser:
”Put on your shades and turn the music up loud”.
Japp, det är bäst att slippa höra och se – och det finns gott om ny musik som hjälper till med den sortens eskapism. Till exempel Thåströms sotigt suggestiva ”Solen i den vänstra”, St Vincents både kantiga och dramatiska ”Hombre roto”, George Straits ”Cowboys & dreamers” och JD McPhersons ”Don’t travel through the night alone” – för att nu dra till med en eklektisk uppsättning exempel.
Skulle du ha invändningar mot dessa synpunkter och vill komma fram och diskutera dem nån gång – låt bli.
Som Sator säger i en annan kanonlåt:
I’d rather drink than talk.
ORSAKER TILL EXTAS
•Wise guy David Chase & The Sopranos (dokumentär)
– Mästerlig dokumentär om mästerlig filmare och den mästerliga serie han skapade.
•Springsteens låtlista i Asbury Park förra helgen (Läsning)
– Herregud…det kommer aldrig gå att komma över att man inte var där.
•Thåström – Solen i den vänstra (Singel)
– Han slutar aldrig vara bäst, verkar det som.