”Jag fick Björn och Benny att gråta”

Gunilla Backman i stor intervju

Jan-Olov Andersson

Hon har varit en av landets största musikalstjärnor i åratal, med ”Mamma Mia!”, förstås, som den största framgången.
Nu går Gunilla Backman, 51, in i en ny fas i livet.
Privat är hon numera skild. Yrkesmässigt gör hon sin första talroll på teatern.
– Jag tycker om att bredda mig, helt enkelt, säger hon.

Men don't worry, Gunilla Backman har inte för avsikt att sluta sjunga.
– Man kan inte stoppa mig från att göra det, jag kommer att klämma in konserter emellan.
Pjäsen heter ”Prima Liv” och har premiär på Playhouse Teater i Stockholm 27 september. Ett slags sci fi-familjedrama som utspelas år 2062. Gunilla Backman och Per Graffman spelar äkta par, Britt Louise Tillbom är hennes mor och nybliven änka och Björn Lönner spelar den döda maken, nu återskapad som ett hologram.
– Sci fi låter spejsat, men i pjäsens framtid kan man ha människor som hologram. Min döda pappa i pjäsen har de matat med minnen, men min rollfigur gillar inte det här, för hon och mamman har olika minnen av honom.

Det är en witty pjäs, kvick dialog, mycket underhållande svart humor.
För två år sedan var Gunilla även med i ”Beck: Sjukhusmorden”, den sista filmen Mikael Persbrandt var med i som Gunvald Larsson (han var sedan med i bara någon minut i Beck-filmen ”Gunvald” året efter).
– Jag tycker om att bredda mig, helt enkelt. För mig som har sett alla Beck-filmer var det ju nästan surrealistiskt, jag fick nypa mig i armen, min första filmdag satt jag och blev förhörd av Persbrandt och Peter Haber. De var jättefina att jobba med.

”Teatrarna är slitna, smutsiga, ofräscha”

Det var för drygt tio år sedan som Gunilla Backman blev en slags superstjärna i den svenska musikalvärlden när hon spelade huvudrollen Donna i ”Mamma Mia!” på Cirkus i Stockholm i två och ett halvt år.
Björn & Benny-musikalen blev då en omstart för henne i Sverige.
Redan som 25-åring gjorde hon en stor roll i den första uppsättningen av ”Les Misérables” på Cirkus i Stockholm, mot Tommy Körberg med flera.
– Jag tröttnar aldrig på den. Sammanlagt har jag gjort över tusen föreställningar av den musikalen. Två olika roller, på svenska, tyska och engelska.
Hon har även gjort ”Sunset Boulevard” i Wiesbaden, men tillbringade framför allt fem år i Londons musikalvärld, där hon förutom ”Les Misérables” även spelade ”Miss Saigon”. Då hade hon under några år en brittisk pojkvän, också i branschen.
– Åtta föreställningar i veckan. Det är som att vara en elitidrottsman, att leverera varje dag inför en ny publik. Det är jävligt tufft. Inte alls glamoröst. De här teatrarna är slitna, smutsiga, ofräscha, ibland springer det möss över golven. Men man lär sig mycket av de regissörer och musical directors som jobbar där.

Dumpades av agenten

Förhållandet tog slut. Gunilla blev utbränd.
– Man har sådär 16 sjukdagar, sedan kostar det pengar att vara sjuk. Jag fick en inflammation i sköldkörteln av all stress, av att bita ihop. Jag blev rätt illa berörd av de här omänskliga villkoren och att man dessutom förväntas vara så tacksam över att få jobba på West End-teatrarna.
Tillbaka i Sverige spelade hon titelrollen i ”Garbo the musical” mot Dan Ekborg och Petra Nielsen. En säsong, sedan gick den väldigt dyra uppsättningen i konkurs.
Ungefär då sökte man folk till den kommande ”Mamma Mia!”-uppsättningen på svenska.
– Då jag nu kan hacka mig fram rätt bra på tyska hade jag först sökt till uppsättningen i Hamburg. Min agent i London sa: De vill inte ha dig, det är ingen idé du söker till Stockholm. Sedan dumpade han mig. Men jag sökte ändå själv i Stockholm. Där gick agenten miste om 12,5 procent av min lön (skratt).

Så tacksam för sonen

Efter fyra omgångar med provsjungningar, blev det en väntan som åtminstone kändes lång.
– Så ringde telefonen en dag: Hej, det är Benny. Hur mår du? Vill du ha ett kul jobb? Jag bara skrek rakt ut!
– Någon sa att jag hade fått Björn & Benny att gråta när jag sjöng ”Vinnaren tar allt”.
Inte blev det sämre av att bästisarna Sussie Eriksson och Charlotte Strandberg fick rollerna som Donnas bästisar Karin och Tanja.
Trions samspel på scenen var unik och med jämna mellanrum har de återförenats för längre eller kortare ABBA-shower.
– Vi var i New Delhi och sjöng på svenska ambassaden som The Swedish Mamma Mia"-girls. Eller ladies. Eller tanter (skratt). Jag sjöng ABBA redan på roliga timmen i skolan. Jag tröttnar aldrig. Du kan väcka mig mitt i natten och jag kan sjunga låtarna, på svenska eller engelska.
Parallellt med att ”Mamma Mia!” gjorde succé, kände Gunilla och maken Christer Sturmark, känd författare, förläggare, debattör och före detta it-entrepenör, att de ville skaffa barn. Det tog sin tid.
– Vi höll på länge, vi gick igenom många IFV-behandlingar innan jag till slut blev gravid. Att bli mamma är verkligen inget man kan ta för givet. Jag var 44 år när vi fick vår son, jag är så oerhört tacksam, för mammarollen är den allra bästa.

Har separerat

Sedan en tid har de båda separerat.
– Vi har flyttat isär, men bor bara fem minuter från varandra. Det funkar väldigt fint, vi är vänner i grunden.
– Christer och jag har känt varann sedan 1990. Vi var vänner i många år innan vi blev ett par 2003, 2004, sådär. Nu återgår vi till det vi var en gång. Och så har vi vårt finaste vi har gjort i vårt livsprojekt så vi är en familj fortfarande, men på ett annat sätt, vi kommer inte att vara gifta.