Musikalkvinnornas protest – har fått nog
Publicerad 2017-05-22
Kvinnor får mindre tid på scen, färre jobb och begränsade roller.
Det anser framträdande musikalkvinnor som nu går ut med en protest.
– Jag vill inte bara spela på min sexualitet, säger musikalstjärnan Sharon Dyall till Nöjesbladet.
Musikalscenen ser annorlunda ut för kvinnor jämfört med män. Män har fler jobbmöjligheter och får mer scentid, visar en granskning gjord av Sparq inom Teaterförbundet.
Bland de 24 största professionella musikaler som satts upp i Sverige de senaste tre spelåren har en regisserats av en kvinna.
I ett upprop under parollen ”Våra Historier”, höjer nu 450 kvinnliga musikalartister sina röster för att belysa bristen på jämställdhet inom yrket.
”Musikalerna som sätts upp berättar inte kvinnors historier och speglar heller inte samtiden. Musikalbranschen har halkat efter när övriga samhället går mot att bli allt mer genusmedvetet och normkreativt”, skriver Sparq i ett pressmeddelande.
”Avklädda och blåsta”
Ett av de stora problemen som beskrivs är att kvinnorollerna ofta finns för att bygga mannens roll.
– Dels är de flesta kvinnorollerna endimensionella och ska backa upp mannens historia. De är ofta platta, avklädda och lite blåsta. Det andra är speltiden, två tredjedelar av solotiden går till män och då är ändå andelen kvinnor större bland musikalartister, säger Frida Modén Treichl som är en av personerna bakom uppropet, till Nöjesbladet och fortsätter:
– Det är fantastiskt att mansrollen får finnas i alla möjliga format: som kvinnor och transroller. Alla typer av män får finnas. Vi önskar att alla typer av kvinnor också får finnas. Det finns bra musikaler om kvinnor, varför sätts de inte upp?
Kan vanliga besökare göra något?
– Man kan stödja musikaler som inte är helt mainstream, ”Next to normal” på Stadsteatern handlade om en kvinna, ”Fun home” (om 19-åriga Alison som kommer ut som lesbisk). Det finns många musikaler om kvinnor. Men besökarna kan inte göra så mycket mer, de kan inte titta på något som inte finns.
”Rädd för att tacka nej”
Musikalstjärnan Sharon Dyall berättar att hon i början av sin karriär tackat ja till roller och sedan mått dåligt för att hon känt att rollerna gått ut på att bidra med ”kvinnlig fägring”.
– I början av min karriär var jag väldigt rädd för att tacka nej och göra mig ovän med folk. Man försöker få in en fot, tackar ja och tänker att ’det här är en roll som folk skulle döda för att få’. Så sitter man där och låtsas vara superglad för det men går hem och mår dåligt, säger hon till Nöjesbladet.
Det har också funnits tillfällen då känt att hon varit i behov av lönen men tackat nej för att hon känt att hon inte kan stå för rollen.
– För att jag ska fungera som människa behöver jag vara stolt över det jag jobbar med. Jag vill inte befästa idealet att kvinnan inte har någon drivkraft eller att hon lever för mannens vilja. Jag vill inte bara spela på min sexualitet.
Hur reagerar du på att det finns fler jobbmöjligheter för män och att de får mer speltid?
– Jag tycker att det är kasst. Det känns väldigt skevt och det har tagit lite för lång tid att jämna ut klyftan.
Vad hoppas du uppropet ska leda till?
– Jag tror att det är viktigt att väcka tanken så att skapare och kreatörer kan skapa andra roller för kvinnor. Jag tror även att det är viktigt att göra människor medvetna om problemet.