Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Valfrid, Manfred

Anna-Cecilia, 28, gick i konkurs: ”Jag ville gömma mig och flytta”

Uppdaterad 16.46 | Publicerad 16.21

Två globala kriser blev en för mycket för den unga företagaren.

Nu är frisören Anna-Cecilia Dufflin, 28, satt i konkurs.

– Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv, säger hon.

Anna-Cecilia Dufflin var tjugoett år gammal när hon bestämde sig för att våga satsa på en egen frisörsalong.

– Jag startade en egen salong för att jag var sugen på något nytt. När jag fick tanken kände jag att jag verkligen ville köra, säger Anna-Cecilia som tidigare har berättat om konkursen för SVT Uppsala.


Här är sju frågor din bank borde svara på


Resan som egenföretagare varade i knappt sex år. I dag är Anna-Cecilia en av alla dem som tvingats till konkurs. Förra året inleddes konkurser i 8 868 företag, det högsta antalet sedan 1990-talet. I år ser antalet konkurser ut att hamna på nya rekordnivåer, enligt myndigheten Tillväxtanalys.

Anna-Cecilia gick i konkurs efter sex år som egenföretagare.

Hyra på 70 000 kronor

För att bekosta köpet av salongen 2018 tog Anna-Cecilia Dufflin ett stort företagslån på 1,3 miljoner kronor. Banken krävde då att hon skulle gå i borgen för lånet, vilket innebär att Anna-Cecilia skulle bli personligt ansvarig för skulden vid eventuell konkurs.

– Jag köpte en redan befintlig salong som hade funnits i över 40 år. Det var en stor lokal med åtta frisörstolar och en etablerad kundkrets. Jag trodde att det skulle funka, säger hon.

Salongen gick trögt i början men under slutet av 2019 började affärerna att gå bättre. Frisörstolarna fylldes och saxarna gick varma. Då kom pandemin.

– Folkhälsomyndigheten sa ju till och med: gå inte och klipp er. Plötsligt stod jag med en lokalhyra på 70 000 kronor i månaden och tomma stolar, säger hon.

Anna-Cecilia tog till alla försiktighetsåtgärder men det var omöjligt att få ekonomin att gå ihop. För att minska på kostnaderna bytte hon till en mindre och billigare lokal. Salongen hann precis komma på rätt köl när nästa kris uppenbarade sig.

– När räntorna steg blev det allt svårare att betala på lånet, säger hon.

Anna-Cecilia med dottern.

”Jag ville gömma mig”

Till slut gick det inte längre. Efter sex års kamp kom insikten: det var dags att gå vidare.

– Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Att gå i konkurs kändes som ett personligt misslyckande.

– Jag ville gömma mig, flytta till en annan stad och börja jobba någonstans där ingen kände mig. Jag tänkte till och med att jag inte längre kunde vara frisör, säger Anna-Cecilia.

Att försätta frisörsalongen i konkurs innebar inte bara ett slut för verksamheten. Företagslånet förvandlades till ett privatlån som Anna-Cecilia behövde börja betala. När skulden hamnade i Anna-Cecilias knä låg lånet på drygt 600 000 kronor.


Daniel höjde lönen med 15 000 kronor: ”Skaplig investering”


När Aftonbladet besöker huset där hon bor med sin man och dotter har hon precis skickat iväg merparten av lönen för att betala av på skulden.

– I dag var det löning. Andra brukar tänka, vi ska gå ut och äta middag. Men jag har pengarna på kontot i sammanlagt kanske tre minuter, innan jag betalar, säger hon.

Samtidigt har hon försökt vända situationen till något positivt och börjat prata om sin konkurs på sociala medier, där hon har tusentals följare.

– Jag är verkligen chockad över hur snälla folk är. Jag trodde att de där som inte trodde på mig skulle gotta sig i konkursen, säger Anna-Cecilia.

”Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv”, säger Anna-Cecilia om konkursen.

Ser svag ljusning

Trots att Anna-Cecilia lever med en stor skuld som kommer att ta flera år att betala av ser hon sig själv som lyckligt lottad. Detta eftersom hon fått hjälp av närstående som tagit över lånet från banken, vilket gör att Anna-Cecilia slipper betala ränta.

Fortsätter hon att betala i samma takt kommer lånet att vara avbetalat inom ett par år.

Hur kommer det att kännas?

– Jag har svårt att sätta fingret på hur det kommer att vara. Antingen kommer jag att få världens hybris eller så går jag bara vidare med en axelryckning. Jag ser ljuset i tunneln nu, men det är ganska svagt.

Följ ämnen i artikeln