Nej tack till Natos kärnvapenparaply
11 november 2015
Nato
Sankta Agnes är ett katolskt helgon från 200-talet som beskyddar bland annat barn, jungfrur och förlovade par. Hon avbildas vanligen tillsammans med ett lamm. Klockan 11.02 den 9 augusti 1945 släppte USA världshistoriens andra atombomb bara en halv kilometer från den romersk-katolska katedralen Urakami Tenshudo i Nagasaki, i Japan. Byggnaden blev totalt förstörd men i ruinerna hittades en skadad och delvis smält stenstaty av Sankta Agnes med ett litet lamm i famnen. I dag finns hon på FN-högkvarteret i New York. En påminnelse för världens ledare om att det inte får bli någon nästa gång.
Hela städer smulas sönder
Kärnvapen har en oerhörd kraft. Tryckvågen som bildas vid en detonation kan utplåna hus och smula sönder hela städer. Värmestrålningen får människors och djurs kroppar att bokstavligen dunsta bort. I Hiroshima, där den första atombomben släpptes 1945, beräknas att 60 procent av de omedelbara dödsfallen orsakades av brännskador. Värmen och elden gör också att de som befinner sig i skyddsrum kvävs eller dör av giftiga gaser. Sen kommer den radioaktiva strålningen. En stor dos dödar snabbt men även i liten mängd kan den ge sjukdomar och den gör stora områden obeboeliga och obrukbara för människor.
Skadar generationer
Kärnvapen kan döda och skada i generationer framöver. Vad förespråkarna för Natomedlemskap helst talar tyst om är att alliansens militära doktrin bygger på kärnvapenavskräckning. Det handlar inte om att placera kärnvapen i Sverige vid ett medlemskap, det behövs inte. Det handlar om Natos själva natur. Ett medlemskap betyder att vi kryper in under alliansens kärnvapenparaply.
Fred i över 200 år
I går var Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Sverige för att delta på ett nordiskt försvarsministermöte. Natolobbyn är till sig i trasorna och vill så gärna, så gärna, prata om svenskt medlemskap. Samtidigt duckar de för alla viktiga frågor. Efter att i årtionden ha kämpat mot det dödliga hot som kärnvapen innebär för hela mänskligheten, ska vi nu göra en helomvändning och i stället bygga svensk säkerhet på Natos interkontinentala robotar?
Sverige har, tillsammans med Schweiz, världsrekord i framgångsrik säkerhetspolitik, vi har haft fred i över 200 år. Hur smart är det egentligen att avsäga sig den politiken? Och blir vi verkligen tryggare av det?