Märket måste också gälla för direktörerna
Arbetsgivarorganisationen Vårdföretagen är en del av Anna-Karin Hatts Almega och av Carola Lemnes Svenskt Näringsliv. Den organiserar 2 000 privata vårdföretag som tillsammans har ungefär 100 000 anställda.
Nu försöker Vårdföretagen spräcka “märket”, den industrinorm för löneökningar som gäller på arbetsmarknaden. Några av de som gör de tyngsta jobben och har den lägsta lönen ska få lägre lönelyft än alla andra, om Anna-Karin Hatt får som hon vill.
Det handlar om löneförhandlingarna för de anställda i privata assistansbolag. Fackförbundet, Kommunal, kräver löneökningar på 2,2 procent. Alltså precis som på resten av arbetsmarknaden. Arbetsgivarna vill inte ens gå med på en procents lönelyft.
Enligt arbetsgivarna räcker statens ersättning inte till mer. Deras logik är enkel, de anställda får avstå från lönelyft, annars drabbas vårdtagarna. Samtidigt gjorde de tre största assistanskoncernerna förra året en rörelsevinst på 653 miljoner.
Om knappt en vecka, nästa tisdag, blir det nyanställningsblockad om parterna inte kommit överens.
Det statliga Medlingsinstitutet har utsett två medlare - Gunilla Runnqvist och Katarina Novák - som nu försöker hitta en lösning. Om sanningen ska fram borde det inte vara så svårt. Medlarna ska arbeta för en väl fungerande lönebildning. Så ser uppdraget ut.
Hittills har det tolkats som ett försvar av idén att industrins löneutveckling ska styra. Fackliga organisationer som har försökt få mer har stångat pannan blodig mot medlarnas bud.
Samma regel måste gälla när det nu är arbetsgivarna och Anna-Karin Hatt som försöker spräcka märket. Det får helt enkelt inte lyckas.
När medlarna är färdiga med sitt bud måste det landa på exakt 2,2 procent. Dels för att det inte är de personliga assistenterna som ska betala företagens vinster. Men också för att Medlingsinstitutet annars skulle riskera att förlora all respekt.