Terrorn ska ta Rudy Giuliani till Vita huset

Rudy Guiliani.

Alla talar om Hillary Clinton och Barack Obama. Men de båda demokratiska kandidaterna kan mycket väl få stryk av Rudy Giuliani.

Den hårdföre före detta borgmästaren i New York är republikanernas favorit. Han är värre än Bush, säger kritikerna.

Rudy Giuliani tog beslutsamt befälet över räddningsarbetet den elfte september 2001. Det var hans stora stund. Som borgmästare hade han redan rykte om sig att ha fått bukt med brottsligheten i New York. Nu stod han i rök och damm och visade det ledarskap president Bush inte kunde leverera.

Giuliani blev hjälte och utsågs till Årets man?–?i hård konkurrens med Usama bin Ladin.

De följande åren levde han gott som lobbyist och föredragshållare. Terroristattacken var hans affärsidé. Nu ska den göra honom till president. Hela Giulianis kampanj handlar om terroristhotet. Den bygger på att skräcken från den elfte september lever kvar i amerikanarnas minne när de går till val i november nästa år.

Lika beslutsamt som han som borgmästare stod upp för New York efter attacken, ska han som president försvara USA mot den stora Ondskan. Den som yppar någon form av kritik anklagas för att gå terroristernas ärende. Det får demokraterna känna på, men även försiktigt kritiska republikaner.

I Giulianis värld var attacken mot World Trade Center av samma historiska betydelse som murens fall och det kalla krigets slut. Han vill inte bara ta över Bushs roll som krigspresident, han vill gå ännu hårdare fram.

I tidskriften Foreign Affairs senaste nummer redogör han för den politik han vill bedriva som president. Även här är terrorattacken alltings utgångspunkt. Den första meningen lyder: ”Vi är alla medlemmar av elfte september-generationen.”

Giuliani säger, som den nuvarande presidenten, att kriget mot terrorismen kommer att bli långt. Det kan bara vinnas med styrka och fasthet.

Som president vill han rusta upp militären ännu mer. Han vill förverkliga idén om ett kärnvapenparaply över USA, det så kallade Stjärnornas krig.

I likhet med den neokonservativa högern, vars företrädare nu flockas kring honom, ser han FN som en irrelevant organisation. I stället vill han öppna Nato för vänskapligt sinnade länder i hela världen och skapa en global försvarsorganisation under amerikansk ledning (vad säger svenska Natovänner om det?).

Han avvisar tanken på en palestinsk stat. En sådan skulle bli en fristad för terrorister, skriver han.

Ytterligare ett skäl till att Giuliani satsar allt på terrorismen i sin kampanj är att han inte riktigt motsvarar högerns ideal i moraliska frågor. Också hans familjeliv har svaga sidor.

Hans förra fru fick beskedet att han ville skilja sig och gifta om sig med älskarinnan från en presskonferens och genom ett telefonsamtal från advokaten.

Kanske frågar sig en och annan väljare: Hur modig är en sådan man?