Svenska valrörelsen behöver omvärlden
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-07
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Det krig vi nu ser i Mellanöstern leder inte till någon lösning. Konflikten kan inte lösas militärt utan bara med politik, diplomati och internationell rätt”, säger Göran Persson.
Äntligen! Inför en rekordpub-lik i Björkviks Folkets park inleder statsministern med att tala om Mellanöstern. Aftonbladets ledarsida har efterlyst mer utrikespolitik i valrörelsen. Nu tränger sig verkligheten på och Göran Persson kan inte som i Almedalen blunda för de krig som råder.
”Jag har aldrig dolt att jag känt särskild sympati för det judiska folket, dess historia och därmed för staten Israel. Men aldrig förr har jag känt mig så förtvivlad som nu när vi bevittnar Israels oproportionerliga våld”, fortsätter han.
Det är utmärkt att Israelvännen Göran Persson tydligt tar avstånd från Israels angrepp på Libanon. Tänk om han också kunde säga att han var en Palestina-vän och kände sympati med de ockuperades historia? Tänk om han också kunde kritisera USA:s förödande krig mot terrorismen?
Trots haltande analys är det bra att Persson tar upp Mellanöstern.
Sverige vill stå värd för en givarkonferens som ska syfta till att återuppbygga Libanon, berättar han. Bra idé. Glöm bara inte Gaza.
Huruvida Sverige ska delta i en internationell trupp är för
tidigt att säga, menar Persson och betonar vikten av tydligt FN-mandat.
I en utvikning hyllar han utrikesminister Jan Eliasson.
Det är smart. Eliasson har i sommar återupprättat förtroendet för UD med den lyckade evakueringen av nästan 7?000 svenskar i Libanon. Hans gedigna erfarenhet av internationell politik och stora kontaktnät har givit Sverige en möjlighet att återigen betyda något i världen.
Alternativet förskräcker. Tänk en Lars Leijonborg som utrikesminister vars parti vill ta Sverige in i Nato och förordar svensk trupp till Irak. Eller en Maud Olofsson som uttalar sig märkligt om Hitler. Eller en Fredrik Reinfeldt som statsminister vars politiska horisont slutar vid nationsgränsen.
Utrikespolitiken hör till borgerlighetens akilleshäl – både politiskt och erfarenhetsmässigt.
Liksom miljöpolitiken.
Göran Persson kopplar samman krisen i Mellanöstern med oljeberoendet. Hans vision om att gå bort från olje-och kärnkraftssamhället är eggande.
”Vi kommer att klara det, vi kommer att gå först och andra kommer att vilja ta efter och det driver fram nya jobb”, säger han.
Att bygga ut kärnkraften är fel väg att gå.
”Den kommer att avvecklas och successivt ersättas med alternativ. Ansvaret för dem som kommer efter oss kan man aldrig kompromissa med”, betonar han.
Internationalismen och visionen om det gröna folkhemmet är hörnpelare i regerandet, enligt Göran Persson. En annan är ekonomin.
Här är statsministern omåttligt stolt. Det går som tåget i svensk ekonomi. Jobben kommer. Arbetslösheten sjunker. Han nämner dock inte de kvarvarande problemen med segregation och utanförskap.
Oppositionen brukar hävda att socialdemokratin har tur för att den regerar i högkonjunktur.
”Det är möjligt. Men varför byta ut en regering som har tur mot en borgerlig regering som varje gång den regerat haft otur”, frågar Persson och får applåder.
Socialdemokraterna är rastlösa reformister tryggt förankrade i vardagen, avslutar han.
Den här gången låter han också världen och visionerna finnas med. Det är bra för valrörelsen.