Göran Persson glömde världen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Vårt val: kollektivavtal”, ”Alliansfritt Sverige”, ”Trängselskatt ger glädjefnatt”, ”Rusta upp bostäder i Rinkeby”, ”Inga fler oljekrig – håll Bush hemma”, lyder några av plakaten i årets 1 maj-tåg.
Socialdemokrater och fackligt aktiva har mötts upp på ett blåsigt Norra Bantorget för att lyssna till Stockholms finansborgarråd Annika Billström och statsminister Göran Persson.
Arbetarrörelsen håller liv i sina traditioner. Högtidsliturgin skapar en känsla av samhörighet mellan generationer. 1 maj-firandet överlever dess belackare.
”Jag kan inte lova sol men så länge den skiner är det partiets förtjänst”, börjar Göran Persson sitt tal.
De iskalla vindarna som pinar oss åhörare är väl förmodligen den borgerliga alliansens fel.
Persson har inte skrivit något nytt tal. Det han säger hörde jag honom säga redan i Björkviks Folkets park i augusti. Sen har han upprepat talet vid höstens partikongress, i partiledardebatter och vid den fackliga valupptakten.
Mantrat ”vård, skola, omsorg” har bytts mot ”de unga, de äldre och oljan”.
Persson talar om de ”unga vuxna”, de som måste få möjlighet att flytta hemifrån, få utbilda sig, skaffa familj och få ett jobb. Han talar om de äldre, om att Sverige ska vara världens bästa land att åldras i. Återigen gör han en noggrann genomgång av åldrandets alla olika sjukdomar.
Och han avslutar med sin käpphäst, det gröna folkhemmet. Numera handlar detta främst om att avveckla oljeberoendet.
Ideologiskt sett är det ett bra tal. Persson förklarar pedagogiskt varför den svenska modellen med en stor offentlig sektor ger den bästa utvecklingen både ekonomiskt och socialt.
Han raljerar med högerns förakt för välfärdsstaten och alliansens angrepp på a-kassan och kollektivavtalen.
Han pekar på hur trygghet är en förutsättning för utveckling.
”Om människor blir rädda för framtiden då låser sig samhället”, säger han.
Det har Göran Persson rätt i. Därför måste socialdemokratin kunna formulera en politik både för trygghet och för förändring. Framför allt måste den kunna svara på människors oroliga framtidsfrågor.
Rätten till arbete, ordning och reda på arbetsmarknaden, en god äldreomsorg och en miljömässigt hållbar
utveckling är några sådana angelägna svar.
Tyvärr tycks inte Göran Persson ha något att säga om andra avgörande frågor för framtiden, så som integrationen, utanförskapet, jämställdheten eller Europasamarbetet.
Han nämner Olof Palme men har inte med något internationellt avsnitt alls i sitt 1 maj-tal. Det känns märkligt. På torget framför honom vajar iranska, palestinska och många andra länders flaggor. Just i Stockholm har socialdemokraterna alltid en stor internationell sektion i sitt demonstrationståg.
I Göteborg talar LO-ordförande
Wanja Lundby-Wedin om fackets kamp för integration. Hon polemiserar mot Lars Leijonborgs inskränkta batongliberalism. Hon diskuterar fackliga rättigheter internationellt.
Facket vet att solidariteten måste bli gränslös i globaliseringens tid.
Om alla ska med.