Stoppa Sharon - innan det blir för sent
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Tvinga palestinierna att kapitulera och sluta kriget”, står det på affischer runtom i Israel. Så förblindar militariseringen av medvetandet de israeliska medborgarna. Häromkvällen demonstrerade en skara fredsaktivister utanför Sharons bostad i Jerusalem. När jag var där i juni kom några hundra. Arrangören hade räknat med tusentals. Nu kom bara ett femtiotal.
Opinionsklimatet hårdnar. I fredags kväll deltog före detta chefen för det israeliska flygvapnet i ett nyhetsprogram i israelisk tv. Han deklarerade att det möjligen kunde behövas en "uttunning av det palestinska folket" som ett sätt att lösa det så kallade demografiska dilemmat - att judarna blir en minoritet.
Återigen sprängde sig en självmordsbombare till döds och oskyldiga civila drabbades. Sharons svar ser vi i rapporterna från Ramallah. Den palestinska myndigheten krossas av israeliska bulldozrar. Arafat, palestiniernas demokratiskt valde ledare, isoleras i ruinerna - utan vatten, utan fungerade telefoner, utan elektricitet. De israeliska soldaterna har till och med monterat bort friskluftsanläggningen för att försvåra tillvaron för honom och hans stab.
- Arafat måste hålla bättre koll på "de sina", på extremisterna, upprepar Sharon.
Hur då? Jag begriper inte hur Sharon tänker. Förmodligen tänker han inte alls utan låter sin politik styras av den militära logik han känner väl sen Libanonkrigets dagar.
Palestinierna stängs in i sina hem under ständiga utegångsförbud. De palestinska barnen har inte fått gå i skolan sedan den började igen efter sommarlovet. Den palestinska ekonomin är krossad. Arbetslösheten är över 50 procent. Dagligen förnedras palestinier vid gränsposteringar där unga israeliska soldater hånflinande viftar med tårgaspatronen inför förtvivlade män och kvinnor som bara begär att få komma till sitt arbete eller till sitt hem.
Hur kan någon tro att extremismen och desperationen skulle minska bland dessa människor?
Sharon talar ständigt om hur han tänker på israelernas säkerhet, men terrordåden fortsätter ändå. Rädslan institutionaliseras. Nya militära gränsposter sätts upp, taggtrådar dras, ja till och med ett slags Berlinmur byggs.
Än en gång har Yassir Arafat givits hjälteglorian. Sharonregimen strävar efter att isolera honom, men i dag kan varje palestinier, även Arafats största kritiker, säga att "vi är alla Arafat - jag är Arafat", säger Gershon Baskin, grundaren och ledaren av IPCRI, the Israel/Palestine Center for Research and Information.
Terrorns verkliga infrastruktur är inte en administrativ struktur som går att bomba bort. I stället handlar det om människor, som inte ser något hopp, som känner sig trampade på och intill döden förödmjukade. I stället för att stärka demokratiarbetet i Palestina banar de israeliska tanksen vägen för extremisterna.
Det räcker nu. För både israelernas och palestiniernas skull måste Sharon stoppas. Annars går Mellanöstern, ja hela världen, en mycket mörk tid till mötes.