Det här är filmen du måste se i sommar
Kärlek, explosioner och skabbig vilda västernestetik
Alla sommardagar är inte soliga. Det finns tillfällen när det passar perfekt att sjunka ner i TV-soffan och titta på en film.
Förra årets norska storfilm Sulis 1907, eller Upproret som den fick heta på svenska, är ett tips för ett sådant tillfälle. Just nu finns den på Netflix.
Regissören Nils Gaup berättar historien om en strejk i gruvfältet Sulitjelma i nordligaste Norge. En ny cynisk chef med erfarenheter från Amerika – spelad av Simon J. Berger – kräver snabbare vinster till ägarna. I den jakten rundas både erfarenhet, anständighet och all respekt för dem som arbetar i gruvan.
En ung arbetare i Otto Fahlgrens gestalt dras in i ett livsfarligt dubbelspel där lojaliteter sätts på prov. Det är kärlek, explosioner och en skabbig vilda västern-estetik värdig bröderna Coen eller Quentin Tarantino.
Den som vill kan se filmen som en kritik av rovdriften på natur och människor. På många håll i världen är arbetsförhållandena i dagens gruvor minst lika fruktansvärda som i Nordnorge i början på det förra århundradet. Och jakten på naturresurser precis lika hänsynslös.
– Sulis är en miniatyr av hur girighet och exploatering av människor och natur, leder samhället åt fel håll, har regissören Nils Gaup sagt.
Personligen väcker filmen ändå främst något annat. Det fanns nämligen en tid för inte så länge sedan när arbetarrörelsen själv vårdade berättelserna om sin historia som en skatt. På 1970- och 80-talen kunde den som ville åka runt i landet och se arbetarspel.
Seskaröspelen om hungerupproret 1917 och spelet om Norbergs-strejken 1891 - 82 är kanske två av de mest kända men det fanns många fler.
Arbetarspelen byggde på insatser av amatörer. Jag har faktiskt själv spelat en ung strejkande arbetare vid ett par tillfällen. Det bör ha varit 1978 eller 1979 i Hällefors och pjäsen skulle berätta om storstrejken 1909. Som jag minns det fyllde vi faktiskt Folkets Hus A-sal ett par gånger. Möjligen berodde det på att häpna hälleforsare ville se kommunalrådet gestalta bruksdisponenten.
Jag gissar att arbetarspelen många gånger skulle kunna beskrivas som en skapelseberättelse. Ett sätt att förstå hur det moderna och demokratiska välfärdssamhället kunde uppstå, och vilka krafter som hotade det. Det är som sagt inte så länge sedan just den berättelsen förvaltades av levande folkrörelser.
Filmen Upproret, eller Sulis 1907, kan nog ses på samma sätt. För 40 år sedan skulle den ha passerat mitt i tidens ström, möjligen med undantag för vilda västen kostymerna. Idag känns den som en påminnelse om berättelser och en identitet som håller på att gå förlorad.
Att undvika att det händer kan vara värt några timmar framför tv:n. Oavsett väder.