Syriens diktator måste avsättas
29 SEPTEMBER 2012. Syrien
Det syriska flygvapnet bombar civila urskiljningslöst, rapporterar Amnesty. I veckan kom en rapport om barn som torterats ihjäl av regimen. Det är inte första gången. Bara i onsdags dödades 300 människor, vilket ska läggas till de över 25 000 som hittills dödats i det syriska inbördeskriget.
Nattsvart läge
När det internationella sändebudet Lakhdar Brahimi i förrgår redogjorde för läget i FN:s säkerhetsråd var bilden nattsvart. USA håller låg profil i väntan på presidentvalet. Ryssland och Kina försöker hindra alla effektiva åtgärder i hopp om att allt ska återgå till läget före upproret.
Nu höjs allt fler röster för att ingripa även militärt för att stoppa mördandet. Med eller utan mandat från säkerhetsrådet.
Låt oss inte ha några illusioner. En flygförbudszon, det alternativ som ligger närmast till hands, är ingen enkel åtgärd. Det syriska luftvärnet och flygvapnet är uppbyggda för att kunna möta Israel. Det handlar om modern teknik med stor slagkraft, en betydligt svårare motståndare än exempelvis Libyen var. En flygförbudszon skulle kräva att man först slog ut Syriens landbaserade luftvärn.
Angrepp mot installationer på marken kan döda och skada civila. Från Libyen vet vi att Natos flygangrepp inte alls var så träffsäkra som de framställs.
Civila hus och mål utan militär betydelse bombades. Någon riktigt utredning har inte heller gjorts efteråt.
Vapen skapar problem
Risken är också uppenbar att en internationell insats i praktiken bara förser ena sidan i konflikten med ett flygvapen.
Motståndsrörelsen är en brokig samling som innehåller allt från liberala demokratiaktivister till personer med kopplingar till al-Qaida. Att dessa grupper nu beväpnas är inte utan problem.
Situationen påminner om när väst beväpnade och tränade de grupper i Afghanistan som motsatte sig Sovjets invasion. En av de frivilliga hette Usama bin Ladin.
Alawiter stöder Assad
Regimens stödtrupper kommer till stor del från minoritetsgruppen alawiter. Om regimen faller finns en uppenbar risk att den sunnitiska majoriteten utkräver hämnd. I så fall kan världen i stället stå inför ett folkmord på den alawitiska minoriteten.
Risken finns att en internationell militär insats skapar ett nytt Irak. Men med detta sagt. Att inte agera har också ett pris. Hittills har vår passivitet kostat 25 000 människor livet, många av dem barn.
När blir det för många? 50 000? 100 000? Vad svarar vi om tio år när frågan ställs vad vi gjorde under massmorden i Syrien? Att vi inte visste vad som pågick?