Hellre tuttar och kön än Annie Lööfs lögner
Att lyssna på Ring P1 och läsa sajten Sociala Nyheter, som visar vad folk delar mest på Twitter och Facebook, så noga som jag gjort denna vecka är som att se på skräckfilm. Eller som att kliva in i en ding ding värld. Det är de bigotta och meningslösa frågorna som engagerar, och jo, jag förstår det. Att ha synpunkter på ISF-utredningen om de försämrade sjukreglerna är svårare än att ha en åsikt om Justin Biebers fans.
Vårens debatt om debatten om debatten, den jag skrev om förra lördagen, den om ifall man ska ”våga ta debatten” eller om man ska ”våga vägra ta debatten” med rasister är typisk.
Den är gravt osund, ett sätt att kringgå själva kärnan. Man behöver inte säga något i sakfrågan – integrationspolitik, främlingsfientlighet och rasism. Och det är kanske inte konstigt det heller. Integration är en komplicerad fråga, främst eftersom det är svårt att ge flyktingar en bra tillvaro i Sverige när det finns främlingsfientlighet som jobbar emot dem.
Men resultatet av en debatt som handlar om debatten ger en läskig signal om att det faktiskt finns något annat och större problem som man inte får tala om. Att ämnet hamnar på agendan i en så lömsk form tjänar bara Sverigedemokraterna på.
På samma sätt fungerar den offentliga folkliga debatten, som media profiterar på och underblåser. Man pratar om något annat, något enklare, än det som är viktigt.
I veckan stod det klart att Centerpartiets haveri till partiledare och landets näringsminister Annie Lööf ljugit inför självaste konstitutionsutskottet men – äh, ingen brydde sig. Och att Ryssland övat attack mot Sverige orkade inte ens statsminister Reinfeldt kommentera.
I stället var det ramaskri om tuttar och kön. På Sveriges Radios hemsida ansåg 75 procent av lyssnarna att Södra latins gymnasium i Stockholm inte borde ha byggt ett könsneutralt omklädningsrum för elever som inte identifierar sig med könen man eller kvinna. Pronomenet ”hen” är ännu djupt provocerande, betydligt mer intressant än, säg, Sveriges fattigpensionärer. Till och med Blondinbella rasade och talade om hermafroditer. Som om detta omklädningsrum innebär något som helst hot mot samhällsnormen.
Därpå blev det Twitterstorm när vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing menade att det inte passar sig att amma överallt, till exempel på Nobelprisgalan eller på ett bröllop. Ring P1-lyssnare höll med och vissa ansåg att offentlig amning borde förbjudas helt. Som om detta vore ett problem av dignitet.
Men jaja. Vi människor är sådana. Vi är upptagna med våra liv, vi tycker till om det som är enkelt att ha en åsikt om. Jag fattar, jag är också arg på cyklister. Men det är läskigt. Det är så primitivt. Det som anses vara intressanta ämnen visar att konservativa, bigotta, mörkblå på gränsen till bruna strömningar är obehagligt starka. Rikets röst säger: blattar bör stanna i sina krigshärjade länder, amning är provocerande, genustänk är trams.
Det är ingen vacker bild. Det känns inte som år 2013. Eller så är det just vad det gör.