Thaksin får för bra press
Rödskjortornas protester i Bangkok har pågått i sju veckor och under den här tiden har det vuxit fram en bild i västerländska medier som rimmar illa med verkligheten.
Rödskjortorna framställs nästan konsekvent som en folklig rörelse. Fattiga från landsbygden som begett sig till huvudstaden för att kräva sin rätt. Mot dem står väl beväpnad militär i en stat där generalerna länge styrt för mycket.
Det finns förstås en sådan aspekt i detta. Thailand är ett extremt klassamhälle och skillnaderna har ökat under de senaste 30 årens tillväxt och modernisering. Eliten i Bangkok ser ofta ned på de lågutbildade bönderna och få eller inga politiska krafter har tidigare tagit deras parti. Thaksin Shinawatra gjorde det och vann val tack vare stödet från landsbygden.
Men det man tycks glömma i dag är att som premiärminister var Thaksin Shinawatra hårt kritiserad. Han samlade all makt i sina händer och gjorde i praktiken makulatur av Thailands demokratiska konstitution från 1990-talet. Han drev en stenhård nyliberal ekonomisk politik. Thailands fackliga organisationer protesterade högljutt mot en privatiseringsvåg som hade fått Thatcher att blekna av avund. Det thailändska journalistförbundet ansåg att han var ett hot mot pressfriheten i landet.
Thaksins miljardförmögenhet byggdes upp genom korrupta monopolkontrakt inom telekomindustrin.
Nu styr han rödskjortorna från sin plats i exilen och pumpar in massor av pengar för att hålla protesterna levande.
Jag väljer tills vidare att se de sociala oroligheterna i Thailand som en maktkamp mellan två eliter. En nyrik elit, med Thaksin och hans anhängare inom militären och affärslivet, och en äldre elit, representerad av monarkin, delar av militären och andra traditionella maktcentrum.
Som en tredje part i allt detta finns det civila samhället. Thailand hade ett växande demokratiskt organisationsliv under 1990-talet, ofta med fattigdomsbekämpning och demokratisering på dagordningen. Det var den rörelsen som drev fram den demokratiska grundlag som sedan sattes ur spel i kampen mellan Thaksin och de generaler som kuppade bort honom.
I den civila rörelsen, inte bland de gula eller röda skjortorna, finns fortfarande nyckeln till Thailands framtid.