Charterhatarna vet att de har förlorat
Mina kritiker kan sätta sig på närmaste tåg till Bahamas
Man vet ju att det inte kommer göra ont. Trots det är det alltid lite obehagligt när doktorn plockar fram hammaren och ber en slå sig ner på britsen. När benet flyger ut efter ett knack – lättnad. Allt är som det ska.
Det är inte helt olikt jobbet som ledarskribent. Inte på det sätt ni tror – jag kan försäkra er om att vi alla är högst friska typer. Men delar av jobbet handlar om att trigga reflexer.
Kontroversiell rubrik – knack rätt på nerven – benet sparkar. Fler läser, kommenterar och man når ut med sina idéer.
I måndags satt hammaren mitt i prick. Texten ”Alla har rätt att flyga charter på sommaren” handlade om progressiv flygskatt. Poängen var att vanligt folk som åker på semester inte är de stora klimatbovarna. De ska inte skämmas. I stället borde samhället beskatta den minoritet som står för den stora majoriteten av flygutsläppen hårdare.
Texten borde inte ha varit särskilt kontroversiell. De allra flesta läsare verkade hålla med.
Men hos politiker och skribenter träffade den en nerv.
Expressen kultur, Aftonbladet kultur, Dagens Nyheters ledarsida och Flamman var några av dem som var snabba med att publicera ilskna svar. I sociala medier väckte rubriken ramaskri bland tidigare partiledare, Europaparlamentariker och skribenter.
De flesta av dem åtnjuter förmodligen löner och arbetsvillkor som tillåter dem att åka tåg till Bahamas på sommarlovet om de får lust.
De vill att alla ska sluta flyga omedelbart. Det är en begriplig reflex. Klimathotet är vår tids ödesfråga.
Men deras metoder kommer aldrig fungera.
Aktivister har ofta svårt att förstå varför andra inte är lika engagerade som de själva. Den mest radikala klimatrörelsen bygger på en tanke om att de flesta människor skulle hålla med dem, om de bara väcktes ur sin dvala och upplystes om de senaste siffrorna från FN:s klimatpanel.
Men i verkligheten har de allra flesta svårt att identifiera sig med en demonstrant som limmat fast sig på en bilväg.
Vill man nå klimatmålen med demokratiska medel måste man övertyga en majoritet av befolkningen. Det gör man inte genom att rabbla siffror och hytta med fingret åt vanligt folk.
En bättre metod är att börja med att peka ut de verkliga klimatbovarna. Det är inte de som åker på chartersemester en gång om året.
Det här har partier till vänster världen över börjat förstå. Nooshi Dadgostar (V) har tagit på sig bygghjälm och åkt på turné för att träffa arbetare. Hon har tonat ner den moraliserande identitetspolitiken och börjat lyssna på vanligt folk. Socialdemokrater i Europa har gjort samma sak.
Kvar står ett gäng svenska ledarskribenter och politiker och sparkar i luften.