Hoppet för norsk höger

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Norge på väg mot val

Siv Jensen har dragit upp tempot i väntan på det norska stortingsvalet den 14 september. Under veckoslutet skickade hon både ut en packe dansbandsmusik och ett 100-punktprogram till väljarna.

Jensen leder Fremskrittspartiet (FRP), populär samlingsplats för högerpopulister. Partiet räknar in en bra bit över 20 procent av väljarna och har smulat sönder övrig borgerlighet. Partiet utmanar den regerande rödgröna regeringen med ett program som ligger väl i linje med dagens framgångsrika europeiska borgerlighets.

Skola och vård ska privatiseras, statliga bolag och naturtillgångar säljas ut, fackföreningsrörelsen klämmas åt, de rika bli rikare och invandrare och flyktingar ska visas ut eller sättas i särskilt hårt övervakade läger.

Det norska högerpartiet nickar välvilligt: ”Det här ska vi nog kunna resonera om”, säger partiledaren Erna Solberg. Hon vill gärna bli en del av en statsbärande höger.

Besvikelse tycks dock vänta. Stoltenberg-regeringen med socialdemokrater, vänstersocialister och centerpartister har goda utsikter att väljas om. Ekonomin fungerar relativt väl; arbetslösheten är oändligt mycket lägre än i EU-länderna.

Regeringen har genomfört en stillsam reformpolitik med kraftigt stöd till kommunerna, avvisat privatiseringar av välfärden, förstärkt löntagarinflytandet inom företagen, förberett en unikt radikal miljöpolitik och vunnit Oslo.

Den kritik som väger tungt är inte banalborgerlig utan den som kommer från vänster och handlar om ökande klassklyftor med växande antal fattiga barn.

Väljarna sätter frågor om skola och miljö främst på den politiska dagordningen. Möjligen är denna prioritering anledningen till att vänstersocialisterna växer sig starka.

Partiets ledare och landets finansminister Kristin Halvorsen är tillsammans med Jens Stoltenberg landets mest populära politiker.

Arbeiderpartiet har, efter en period av motgångar, stabiliserats på opinionssiffror i nivå med dem som gav valseger för fyra år sedan. Tillsammans med LO utvecklar partiet parollen ”arbete åt alla” med konkreta förslag om demokratisering av arbetslivet och kamp mot social dumping.

Stoltenberg-regeringen kan med stor sannolikhet sitta kvar även om de borgerliga partierna, mot förmodan, skulle samla majoritet.

Det är nämligen otroligt att Kristeligt folkeparti skulle alliera sig med Siv Jensens främlingsfientliga parti. Eller att Venstre, en gång det dominerande kulturradikala partiet, skulle samregera med kulturföraktande fremskrittspartiet.

Sånt kan bara Reinfeldts norska partivänner tänka sig.

OS