Skolmaten räddade familjelivet

Irene Wennemo

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Alla som gått i svensk skola har en relation till skolmaten. De flesta kan utan ansträngning minnas glädjen över pann­kakorna och den förtvivlan som kändes när lukten av överkokt torsk med äggsås sipprade ut från skolmatsalen.

Vårt känslomässiga förhållande till skolmaten har tyvärr överskuggat att den är en av de viktigaste jämställdhetsreformerna i Sverige. Det är precis som amygdalaområdet i vår hjärna revolterar mot att för­hålla oss till skolmaten på ett ­vuxet sätt. Historien om skolmatens feministiska betydelse är ännu oskriven.

Det räcker att passera en ­skola i Paris vid lunchtid för att förstå. Utanför står mammor, mormödrar, filippinska hem­biträden och väntar på att hämta barnen. Brist på skolmat har lagt effektiva ­hinder i vägen för kvinnors frigörelse.

Mötte stort motstånd

Fria skolmåltider började ­drivas av Alva och Gunnar ­Myrdal i ”Kris i befolknings­frågan”. De svenska barnen åt dåligt.

Problemet var inte bara ekonomiskt utan berodde ­enligt dem också på ”husmödrarnas bristande förstånd och om­tanke”. Med skolmaten som ett ­näringsriktigt föredöme skulle ”dåliga vanor vridas rätt”.

Det var en revolutionerande tanke. Myrdals mötte stort motstånd. Kostnaderna var höga och de konservativa var emot. Efter krigsslutet, när bristen på ­arbetskraft var stor, drevs det slutligen igenom.

De konservativa lyckades ­driva igenom att skolmaten var frivillig. Att kontakten med hemmen inte ­skulle försvåras genom ”tvångsmatning” var en viktig seger för dem.

Till allas stora förvåning, även Socialdemokraternas, ­visade det sig att nästan alla ­familjer utnyttjade de fria skolmåltiderna. 

Med skolmaten togs ett första steget bort från den hemmafrumodell som var på väg att etablera sig.

Blev en självklarhet

Den nyvunna friheten utnyttjades inte bara till arbete, snart började också allt fler utbilda sig och krävde dagis och andra självklara rättigheter.

Skol­maten gjorde oss sannolikt inte till några bättre kokerskor – men den revolutionerade familje­livet.

Precis som med så många ­andra feministiska reformer var motståndet nästan oöverstigligt innan förslaget genomfördes. Allt vändes emot den – kostnader, familjers upplösning, ­kommunernas frihet. Men så fort reformen fanns på plats blev den en självklarhet.