Annie Lööf kan hålla sitt huvudet högt
Centern behöver inte ursäkta några eftergifter åt Jimmie Åkesson
I dag inleder Annie Lööf Centerpartiets stämma i Karlstad. Att kongresspalatset har adressen Tage Erlandergatan är en tillfällighet som ser ut som en tanke. Precis som på Tage Erlanders - och Gunnar Hedlunds - tid kan partiet i dag påverka politiken genom samarbetet med Socialdemokraterna.
Hur som helst är det en partiledare med stark ställning som äntrar talarstolen. Somliga skulle säga att Annie Lööf faktiskt har haft tur.
Målet i valrörelsen för ett drygt år sedan var trots allt att erövra regeringsmakten tillsammans med de gamla allianspartierna. När nu Moderaterna allt mer öppet anpassar sin politik till Sverigedemokraterna och Ebba Busch Thor äter köttbullar med Jimmie Åkesson kan man ana hur obekvämt det samarbetet hade kunnat bli för Centerpartiet.
Kan ha känt sig lockad
Frågan är väl också om inte Annie Lööf i alla fall kände sig lite lockad när den flotta inbjudan till Micael Bindefelds storslagna 60-års fest damp ner i brevlådan. Lööf är knappast den som brukar gömma sig för vimmelfotografer.
Nu valde hon att stanna hemma, och det kan ha varit ett av de bästa beslut en svensk partiledare fattat. Bilden av Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni och - kanske framför allt - Ebba Busch Thor glatt gratisfirande tillsammans med artister och influencers lär sitta kvar.
Det hjälper inte hur många gånger mantrat "privat fest" än upprepas. Politiker som reducerat sig till kändisar i största allmänhet lär få jobba hårt för att återvinna respekten.
Ingen enkel uppgift
Allt det där slipper Annie Lööf. Hon behöver inte ursäkta eftergifter åt Sverigedemokraterna och hon behöver inte tala om Tel Aviv.
Det betyder inte att Centerledarens uppgift är enkel. Under stämman ska ombuden diskutera arbetsmarknadspolitik, skatter, landsbygden, skolan, vården och miljön.
Många av besluten kommer att gå längre än det 73-punktsprogram som förhandlades fram i vintras. En partistämma som inte söker sig bortom dagens parlamentariska realiteter skulle strängt taget vara ganska meningslös.
Samtidigt borde Annie Lööf nog predika en smula måttfullhet för några av de mest övermodiga avreglerarna och skattesänkarna i ledningen för det egna partiet. Dels för att samarbetet - precis som på Hedlunds tid - kommer att kräva nya kompromisser med andra partier.
Men också för att svara på de utmaningar ombuden på Centerstämman står inför. Kommunerna, inte minst på landsbygden, kämpar med uppgiften att få fram resurser till välfärden.
Det kommer varken privatiseringar eller skattesänkningar att lösa. Men som en del av regeringsunderlaget måste Centerpartiet vara med och göra det.