Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Bror

Åsa Petersen: Gör upp med puckon och deras bögskräck

I Polen säger presidenten Lech Kaczynski att homosexuella ”inte är en naturlig del av Polens kultur”. Under sin tid som borgmästare i Warszawa förbjöd han pride-festivalen.

I Moskva i maj förbjöds stadens första pride-parad av borgmästaren. Några hundra person-er trotsade förbudet och arresterades under våldsamma former.

Den 19 juli förbjöd Rigas stadsfullmäktige pridefestivalen på grund av påstådda hot om våld mot pridedeltagare. Tre dagar senare attackerades pridesympatisörer med ägg och bajs. I går uppvaktade Amnesty och Stockholm pride den lettiska ambassaden.

”Det är viktigt att vi säger ifrån och gör klart för Lettland att landets agerande inte hör hemma i en europeisk demokrati”, säger Ulrika Westerlund, ordförande för Stockholm pride.

I Sverige har pridefestivalen närmast ockuperats av politiska partier. De anordnar seminarier, delar ut godis i prideparken och tävlar om pridedeltagarnas uppmärksamhet. Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stockholms länspolismästare Carin Götblad hör till dem som stolta har invigt pridefestivalen.

Sverige har kommit långt jämfört med några av våra närmaste grannländer. Ändå är det bara tre år sedan som homosexuelle Facundo Unia misshandlades svårt när högerextremister angrep prideparaden i Stockholm.

”Fler och fler är pro-gay och vi har som grupp blivit starkare. Det är bra, men baksidan av att vi syns och märks mer är att hatbrotten ökar [...] Historien med Åke Greens predikan och det stöd han fick gjorde mig väldigt besviken. Jag trodde att vi hade kommit längre i Sverige”, säger Facundo Unia i Svenska Dagbladet.

”Det där med pridefestivalen, är det verkligen så radikalt längre?” sa en av mina kompisar häromdagen.

Kanske inte om man rör sig i Stockholms innerstads mest gayvänliga kretsar (ibland känns det som att jag känner fler homon än heteron). Men garderoben är inte lika vid-öppen överallt. Om man kommer från en mindre ort, där alla känner alla och snabbt parar ihop sig enligt heteronormen, kan en veckas pridefestival vara värsta befrielsen.

Idrottsrörelsen lider fortfarande av en betydande bögskräck. För många innebär slutet på semestern, den första dagen på jobbet, att kliva in i garderoben igen. Att fortsätta låtsas vara någon annan för att slippa trakasseras för den man egentligen är.

Jag har verkligen, verkligen aldrig förstått det där. Att vissa människor anser sig ha rätt att se ner på andra för att de inte lever som ”man ska”. Ta hand om ditt eget liv i stället för att racka ner på andras, vetja! Att inte respektera andra människors kärlek och lust är minst sagt avtändande.

Stockholm pride 2006 har dragit igång. Låt årets festival bli en solidaritetshandling med människorna i våra grannländer som förbjuds att fira pride. Gör partyt och politiken till en stolt och glad markering mot svenska puckon som talar om homosexuella som ”cancersvulster”.

Följ ämnen i artikeln