Persson, är detta en ny ”Sydafrika- affär”?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Statsrådsberedningens Lars Danielsson har fått problem med minnet. Det kan visa sig avgörande för slutsatserna om regeringens krishantering.
Han har tidigare uppgivit att han redan på annandag jul ringde och pratade med UD:s kabinettsekreterare Hans Dahlgren. Han har dessutom påstått att de pratats vid flera gånger den dagen.
Hans Dahlgren har däremot förnekat att de skulle haft kontakt med varandra på annandagen. ”Ord står mot ord”, konstaterade katastrofkommissionens ordförande Johan Hirschfeldt.
Tyvärr nöjde sig kommissionen med detta. Kanske ligger nyckeln till strulet med de första dygnens krishantering här – i relationen mellan statsrådsberedningen och UD?
Har statsministerns närmsta man givit statsministern felaktig information? Det har jag svårt att tro. Danielsson är ytterligt kompetent och har lång erfarenhet av att arbeta i regeringskansliet i nära relation till statsministern. Poängen är nog en helt annan i denna märkliga telefonhistoria.
Lars Danielsson säger att han fortfarande tror att han hade kontakt med Dahlgren och att han i vart fall var i kontakt med flera andra på UD. Därför kunde han dra slutsatsen att läget var under kontroll.
Just det där sista tillägget, att han varit i kontakt med många andra på UD under annandagen är centralt. Hur uppfattade UD-folket Danielssons samtal? Gick han förbi departementsledningen? Ringde han chefer och andra på UD för att ge dem order? Eller kanske väntade UD-folket på klartecken från statsministerns kansli?
Fram träder i så fall bilden av en statsrådsberedning med betydligt mer aktiv roll i det operativa arbetet än vad som tidigare framkommit.
Självklart bär ledningen på UD ansvaret för bristen på handlingskraft och det interna kaoset under de första dygnen efter katastrofen. Men om det visar sig att möjligheterna att utöva ansvaret påverkas om tjänstemännen får intrycket att statsministerns kansli lägger sig i är det svårare att entydigt döma. Det behöver inte gälla direkta order utan en sorts kultur som skapats efter flera års dragkamp mellan UD och statsrådsberedningen.
Det är känt att statsminister Göran Persson tagit över UD:s frågor under årens lopp. Den så kallade Sydafrika-affären 1999 visade just problemet när statsrådsberedningen tar över det som UD borde sköta. En som i högsta grad var ansvarig för att kortslutning i regeringskansliet uppstod den gången var Lars Danielsson. Ytterst var det därmed statsministerns ansvar.
Under Anna Lindhs tid som utrikesminister kom maktbalansen att bli bättre med tiden. Hon satte emot Perssons klåfingrighet och värnade sin och UD:s makt i utrikespolitiken.
Med Laila Freivalds har UD fått en svagare chef. Kanske har maktbalansen så till den grad rubbats att UD:s tjänstemän börjat inrätta sig efter en ordning där det är statsrådsberedningen som bestämmer?
Paradoxalt nog kan det visa sig att statsministerns kansli i praktiken tog det operativa ansvar som katastrofkommissionen anser att det borde ha tagit. Bara det att den ordningen aldrig formellt beslutats och att Danielssons handlande just därför kan ha skapat förvirring och försenat krishanteringen.
Detta bör vara en av de viktigaste frågorna att reda ut i KU:s granskning.