Facklig kamp för en rättvis fred
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-05-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stöd LO Skellefteås projekt i Palestina”, står det på flygbladet. Facket i Skellefteå är engagerat i Mellanösternfrågan. En av eldsjälarna är Per Lindbäck, Metallombudsman.
Vi tar en fika i hans trädgård.
Precis som många andra började Per Lindbäck arbeta på Rönnskärsverken efter skolan. Där fick han möjlighet att gå en 1-årig yrkesutbildning för plåtslagare och svetsare. Han började arbeta på verkstad. På den tiden var det inga problem att få jobb.
Bara 23 år gammal fick han förtroendet att vara ordförande för Metallklubben. Ett uppdrag han hade i tio år. I dag är han ombudsman och har också politiska uppdrag för socialdemokraterna i kommunen.
Palestina-engagemanget väcktes när hans fru Pia, som är sjuksköterska, bestämde sig för att jobba i ett flyktingläger i Libanon på 1980-talet. De åkte runt i regionen och bodde med palestinska flyktingar.
När de kom hem startade de en Palestinagrupp. På våren invaderade Israel Libanon.
Per Lindbäck ordnade en resa för fackligt aktiva och SSU:are till Västbanken och Gaza.
– Det var en klassisk studieresa. Vi bodde bland annat på Cliff Hotel i Abu Dis. I dag går muren rätt igenom hotellområdet, säger Per.
Per Lindbäck och hans kollegor i LO ville skapa långsiktig solidaritet. De byggde upp en fordonsteknisk utbildning och en elektrikerutbildning på en yrkesskola i Jeriko.
Dessutom startade de ett dagisprojekt som gick ut på att utbilda barnskötare på ett hem för föräldralösa barn i östra Jerusalem. En lärare vid gymnasieprogrammet för barnskötare och en barnskötare som var aktiv i Kommunal åkte till Jerusalem.
Stora delar av Västerbottens arbetarrörelse är med i solidaritetsarbetet för palestinierna. Man utbildar skyddsombud för att säkra en bättre arbetsmiljö på de palestinska arbetsplatserna. Facket driver också ett bibliotek i Gaza.
Just dessa vardagsnära projekt är värdefulla – dels för att upprätthålla framtidstron i regionen, dels för att i Sverige kunna visa på den palestinska vardagen.
– Vi arbetar även med en vänort – Kufr Al Deek som ligger i Salfit – kommunen norr om Jerusalem, säger Per Lindbäck.
En av de stora bosättningar som Israels premiärminister Ehud Olmert har sagt sig vilja befästa heter Ariel. Den går till 100 procent in i Salfitkommunen.
Palestinier som bor i Kufr al Deek kunde förr ta sig till sin centralort Salfit på en kvart. I dag tar det nästan två timmar. De måste åka runt den israeliska bosättningen.
– Det är som om de boende i Byske plötsligt skulle få flera timmars väg till Skellefteå, säger han.
Mitt under vårt samtal kommer Anna-Stina Wikström från Sankt Olovs församling. Nästa projekt kan bli att kyrkan och LO i Skellefteå ordnar en gemensam solidaritetsresa till Palestina.
Den som reser dit och ser förtryckets vardag kan inte förstå omvärldens passivitet inför den israeliska ockupationen.
Susan Nathan skriver på Aftonbladets kultursidor. Sedan sju år tillbaka bor hon i den arabiska staden Tamra i Israel.
Nathan som själv är judinna gör upp med sin stats apartheidpolitik. I boken ”Ett annat Israel” är det Israels förtryck av de egna medborgarna, Israel-araberna, som skildras.
”Varför kan detta bara få pågå”, säger Per Lindbäck dystert mot slutet av vår fikastund.
En fråga som EU:s utrikesministrar självkritiskt borde ställa sig när de träffas i dag.