Festen i danska Farum är över
Den danska tidningen Berlingske Tidene rullar nu upp en av de största skandalerna i dansk, kommunpolitisk historia. I Farum utanför Köpenhamn - som i svensk debatt har beskrivits som ett liberalt under - visar sig pengarna vara slut. Kommuninvånarna hotas av stora skattehöjningar.
Farums ledning har inte bara finansierat solresor för pensionärer genom felfaktureringar och i hemlighet låtit medborgarna stå för det lokala fotbollslagets löner. Borgmästaren Peter Brixtofte har dessutom låtit kommunen betala hans vilda festande. En middag för fem gick lös på 63 000 danska kronor. Rödvinet kostade 10 000 kronor flaskan.
Lurendrejeriet i Farum skulle kunna avfärdas som ännu ett exempel på maktmissbruk. Det är inte första gången politiker avslöjas med att leva lyxliv på andras bekostnad. Vi vet vad som hände i Gävle och Motala.
Men Farum har en särskild historia. 1985 tampades kommunen med stora ekonomiska problem. Arbetslösheten var hög och den sociala utslagningen hård. Då tog det liberala partiet venstre makten. Under Brixtoftes ledning sänktes skatten tio år i rad. Den kommunala verksamheten privatiserades.
"Kommunen betraktar sig som en privat serviceverksamhet. Medborgarna ser sig som aktieägare i verksamheten i Farum", skrev tankesmedjan Timbro häromåret i den djupt beundrande skriften Farum - en yndig kommun.
På ytan verkade politiken gå vägen. "Jag tror inte att jag någonsin tidigare använt ett ord som succé i ett kommunalpolitiskt sammanhang. Men det är svårt att hitta en annan term om en kommun som gått från konkursmässig ekonomi och tvångsförvaltning till skuldfrihet, en extramiljard på banken, utmärkt välfärd, rekordlåg kommunalskatt, noll socialbidragstagare och avskaffad arbetslöshet", skrev Hanne Kjöller på Expressens ledarsida den 21 januari 2000.
Men bakom Farums glädjesiffror gömde sig en cynisk människosyn. Farum utplånade socialbidragsberoendet och nådde full sysselsättning genom att ge de arbetslösa ett ultimatum: "Vi erbjuder dig jobb inom 48 timmar. Tar du inte det tryggar vi inte din försörjning. Då räknas du som arbetsvägrare."
Det var en överhet som sa åt en underhet att skärpa sig. Farums arbetslösa erbjöds inte jobb för att jobbet gav dem möjlighet till ett värdigt liv, utan för att socialbidrag var slöseri med kommunens resurser. I stället för att ta itu med diskrimineringen på arbetsmarknaden, valde Farum att göra de arbetslösa ensamt ansvariga för sin situation. Samhällets skuld i marginaliseringen förnekades.
Resultatet blev en kommun som inte såg invånarna som människor, utan som ekonomiska enheter kommunledningen hade att styra över. Avståndet mellan "dom där uppe" och "dom där nere" växte. Så öppnades dörren för maktmissbruk. Borgmästare Brixtoftes spritnotor - och den i hemlighet raserade kommunala ekonomin - är en direkt konsekvens av att Farums maktelit såg sig som oövervinnelig, med större rätt än andra.
Efter Berlingske Tidenes avslöjanden flydde Brixtofte till Lanzarote. I dag återvänder han. Men festen i Farum är över.