Klassamhället är ju större än Göteborg
Att kritisera regeringen Reinfeldt, det är att "svartmåla" Sverige. Särskilt om man tar sikte på ökade inkomstskillnader och att fattiga hamnat på efterkälken.
Bilden av Sverige som välfärdens och jämlikhetens hemvist på jorden verkar vara djupt förankrad, även inom borgerligheten. Då spelar det faktiskt ingen roll om skatterna sänks för höginkomsttagarna eller bidragen sänks för ensamstående föräldrar. Det här är Sverige och alla vet att detta är ett av världens mest jämlika länder.
Så där brukar det låta.
Mer än var fjärde utan jobb
Tidningen Göteborgs-Posten har tittat närmare på hur vardagen ser ut för människor som bor på Atmosfärsgatan i stadsdelen Bergsjön och jämfört med hur samma vardag ser ut för människor som bor i villaförorten Långedrag.
På Atmosfärsgatan bor de med lägst medelinkomst i hela Göteborg. I dag är den genomsnittliga årsinkomsten här 80 489 kronor. 1994, för 20 år sedan, var den i stället 122 566 kronor. Priset för mat, hyra, försäkringar, bensin och busskort har ökat, men inkomsterna har rasat.
Här har bara var fjärde vuxen person gått på högskola eller universitet. Mer än var fjärde är utan arbete här.
I kustnära Långedrag, i sydvästra Göteborg, är allting annorlunda. Här är arbetslösheten bara på någon procent och enligt G-P är andelen som går på socialbidrag så liten att kommunen inte vill ge några exakta besked: siffran är så liten att det skulle kunna kännas som ett utpekande av den eller de som det berör.
Här var den genomsnittliga årsinkomsten 300 725 kronor för 20 år sedan. I dag är den 700 192 kronor.
Klyftorna ökar snabbare
På en och en halv månad tjänar alltså en medelinkomsttagare bland villorna i Långedrag lika mycket som en boende i miljonprogramshusen på Atmosfärgatan får ihop på ett helt år.
Klyftan mellan Göteborgs fattigaste och rikaste har nästan blivit fyra gånger så stor på 20 år.
Det är en illustration av något som forskare försökt beskriva under en tid:
I Sverige ökar inkomstklyftorna snabbare än i något annat västland. Sverige är det OECD-land där andelen relativt fattiga ökat mest under de senaste 15 åren. Vi har halkat ned från första till fjortonde plats på listan över länder med minst inkomstskillnader. Här ökar
Att det ser ut så här beror delvis på att man i Sverige tagit en rad politiska beslut i syfte att fördjupa klyftorna. De har kallat de "arbetslinjen".
De fattiga fick betala
Medan skatterna har sänkts för dem som har ett jobb - och allra mest den som tjänar mest - har trygghetssystemen urholkats. Jobbskatteavdrag har betalats fem gånger om genom försämrad arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring och föräldraförsäkring.
Det ska löna sig att arbeta - och straffa sig att vara sjuk och arbetslös - heter det ju. Hela tanken är att fattiga och sjuka människor ska skaffa sig ett arbete om de får riktigt svårt i vardagen.
Samtidigt har regeringen sänkt fastighetsskatten och bolagsskatten, man har tagit bort förmögenhetsskatten och infört rader av skatteavdrag så att det blir billigare att renovera köket eller få städat hemma.
Pengarna är inte slut, de har bara flyttat och fördelningsprofilen är tydlig.
Man kan faktiskt säga att Sveriges alla Bergsjön i åtta år har fått betala för att Sveriges alla Långedrag ska få det lite göttigare.