Jag vill varken fika med Birro eller med rasister
Köper inte snacket om att ’religioner’ är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta”, twittrade den populäre krönikören och författaren Marcus Birro, kristdemokrat.
”Att regeringen kallar SD för ett odemokratiskt parti men vill samarbeta med Vänsterpartiet. Det är bortom ironi”, twittrade den minst lika borgerliga ledarskribenten och Neo-redaktören Ivar Arpi samma dag.
Det var i tisdags.
I dag är det lördag och jag förstår fortfarande ingenting, var de befinner sig, vilka de umgås med, hur de tänker. Jag menar det här är belästa, etablerade människor, Arpi tänkbart en blivande intellektuell. Detta är deras tankegods, deras världsbild. Omöjlig för mig att dela.
Det var inga misslyckade tweets, såna kan man skriva och det har jag gjort många gånger. De stod för åsikterna, försvarade dem. Arpi anser att SD inte är rasistiskt längre, därmed är de mer demokratiska än Vänsterpartiet eftersom VPK för 30–60 år sedan var kommunistiskt, om jag fattade resonemanget rätt.
I min värld är Vänsterpartiet det mest demokratiska i bemärkelsen att det hårdare än något annat riksdagsparti driver minoriteters rättigheter, även om jag personligen anser att sossarna kan göra mest nytta. Antirasism, feminism, hbtq-frågor, såna prylar älskar V.
V inkluderar.
SD driver en motsatt politik, mot invandrare, mot kvinnor, mot bögar. SD exkluderar. Och det är solklart att SD är rasistiskt, det är bara att läsa Expos ”Sverigedemokraternas vitbok 1988–2014”.
Solklart för mig. Enligt Arpi är det mer än tvärtom. Det är ”bortom ironi” att mena att V är mer demokratiskt än SD.
På samma vis är det omöjligt att förstå hur Birro kan göra en total logisk vurpa och låta exakt som ett näthatande SD-troll och kränka 99,9 procent av världens muslimer. Det är mer fakta i kokomeningen ”De flesta mördare i Sverige är kristna”.
Enligt mig. Birro lever i en diametral värld trots att vi bor i samma stadsdel i samma stad.
Jag försöker fantisera om hur snacket går på de fotbollsarenor och kyrkor Birro besöker där hans typ av prat anses helt naturligt, rimligt och okej. Och jag fantiserar om hur det låter på Arpis lika V-hatande Neo-redaktion … men det går inte.
Och här kommer grejen: Jag vill inte fika med någon av dem. Det saknar mening. Vi lever i helt olika ideologiska getton, jag kan aldrig förstå dem och de aldrig mig. Att Birro är trevlig privat vet jag, honom har jag känt i snart 20 år. Arpi är säkert också hygglig. Men det finns många som är trevliga på min egen planet.
Jag säger som Leif GW Persson sa till Expressen:
– Två bekanta berättade för ett tag sen att de röstade på SD och då sa jag att de inte behövde komma hem till oss mer.
När den förment goda, bildade offentliga borgerligheten godkänner rasistiska partiers åsikter går det verkligen åt helvete, det är då proppen går ur. 13 procent är ingenting, det blir lätt 25 procent när övriga högern blir medlöpare.
Det är självklart för mig, det var självklart för Fredrik Reinfeldt.
Men inte för Arpi och Birro. Vi har oförenliga ideologiska motstridigheter.
Det kan bara bli skilsmässa.