Persson och Lundgren utan glöd
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Rättegången mot Fadimes pappa pågår i Uppsala tingsrätt. Det hedersbegrepp som stänger inne och i vissa fall mördar unga invandrarkvinnor förenar på ett kusligt sätt två av de mest brännande frågor Sverige har att lösa: segregationen och könsorättvisorna.
När Aftonbladet Ungt val frågar svenska gymnasieelever vilka politiska frågor som är viktigast sätter de jämställdheten mellan könen (i form av lika lön för lika arbete) på plats två och segregationen mellan "invandrare" och "svenskar" på plats fem.
"Jag kan inte låta bli att skriva om mordet på Fadime som har rört hela Sverige inklusive mig [...] Detta och många andra så kallade hedersmord hade kunnat förhindras om man försökt sammansmälta svenskar och invandrare, och på så sätt blanda kulturer och värderingar", skriver gymnasieeleven Samer Afrem på Aftonbladet Debatt.
Samer konstaterar att Fadimes pappa inte var integrerad i det svenska samhället. Han hade bara sina egna värderingar som förtrycker kvinnor.
Men i de stockholmska spårvagnshallarna, där Göran Persson och Bo Lundgren duellerade i går kväll, nämndes varken integrationen eller jämställdheten. Persson och Lundgren höll sig till traditionella svenska valfrågor: skatter och välfärd.
Vi har världens högsta skatter men inte världens bästa välfärd, ojade sig Lundgren. Elever går ut grundskolan utan fullständiga betyg. Vårdköerna är långa.
Skola och vård kostar skattepengar, svarade Persson. Varför driver Lundgren, om han bryr sig om välfärden, en politik som ger miljonären 65 000 kronor lägre skatt om året?
Partiernas kommande valparoller prövades. Socialdemokraten Persson talade om solidaritet, frihet och jämlikhet. Samhället måste byggas av människor tillsammans. Moderaten Lundgren hävdade envist att människor kan själva. Klåfingriga politiker ska inte lägga sig i sånt de inte förstår.
Båda två visade sin ilska över orättvisor. När Lundgren försökte putsa på sin socialt medkännande image genom att tala om de människor som inte har råd att teckna privata vårdförsäkringar, replikerade Persson snabbt: "Du spelar teater. Eller är sänkt förmögenhetsskatt moderaternas definition på solidaritet?"
En klargörande debatt? Ja. De klassiska skiljelinjerna mellan socialdemokraterna och moderaterna gjordes tydliga. Men spännande och engagerande? Nej. Persson och Lundgren tog det säkra före det osäkra. De valde att debattera frågor där positionerna redan är självklara, och länge har varit det.
Det nya Sverige, och den nya världen, lämnades därhän. Inga av de värderingsfrågor som griper tag i många unga människors hjärtan fick plats. Det var som om kampen för ökad global rättvisa, jämställdhet, integration och sexuellt likaberättigande inte existerade.
På så sätt visade sig Persson och Lundgren mer lika än olika varandra. De berättade om fundamentalt olika syner på välfärdens organisering och finansiering, men förenades i sitt ointresse inför andra samtal om rättvisa och jämlikhet.
Politik glöder.
Men inte i spårvagnshallarna, när de båda statsministerkandidaterna möts.