Kravet är fortfarande lika lön

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Gymnasieeleven Linus Fremin skriver på Aftonbladet Debatt: ”Ursäkta, jag är feminist, det utgör hela min existens.” Han uppmanar alla killar som tycker att han sviker sitt kön att ”stänga av porrfilmen och öppna ögonen för verkligheten”.

När Aftonbladet Ungt val frågar Sveriges gymnasieelever vilka politiska frågor som är viktigast sätter de jämställdhet mellan kvinnor och män – i form av lika lön för lika arbete – på plats nummer två.

Inte bara tjejer brinner för jämställdhet. Hela 96 procent av tjejerna, och 81 procent av killarna, tycker att lika lön för lika arbete är ”extremt” eller ”mycket” viktigt.

Många gymnasieelever ser uppenbarligen hur könsorättvisorna griper in i människors vardag.

Att kräva jämställdhet i arbetslivet är att kräva stora samhällsförändringar. Kvinnorörelsens mest självklara krav är fortfarande inte uppfyllt. I går berättade Aftonbladet om manliga städare som tjänar 1500 kronor mer i månaden än kvinnliga, bara för att männen städar med skurmaskin och kvinnorna med skurmopp.

Kvinnomaktutredningen, det stora forskningsprojektet om jämställdheten i Sverige, slog 1998 fast att svenska kvinnor tjänar mer på könsbyte än på utbildning. Jo, det är sant. En välutbildad kvinna har, både när det gäller löneutveckling och karriär, svårt att konkurrera med en sämre utbildad man.

Utredningen visar också att yrkesgrupper med kvinnlig dominans har sämre lön än yrkesgrupper där männen dominerar – även om man sorterar bort faktorer som utbildning, arbetslivserfarenhet och ansvar. Jobb som kvinnor förväntas göra betalas helt enkelt sämre.

I många branscher är det nästan omöjligt för kvinnor att avancera till högre status och högre lön. Oavsett hur mycket de jobbar blir de oftast kvar på samma jobb. För män går det däremot bra att komma vidare, visar kvinnomaktutredningen. (Den som tvivlar kan ta en titt på det svenska näringslivet. Hela 243 av 335 börsbolag har bara män i styrelsen. De övriga har ofta bara en enda kvinna.)

Längre än så har Sverige inte kommit. Inte konstigt att många svenska gymnasieelever – såna som Linus – är förbannade. De har vuxit upp i ett land där det snackas vitt och brett om jämställdhet mellan könen, men som fortfarande inte klarar att värdera mäns och kvinnors arbete lika.

Hej, näringslivsfolk och politiker med arbetsgivaransvar. Här har ni en ung generation som, trots allt tal om postmodernistisk individualism och ”Sköt dig själv-mentalitet”, inte tvekar att erkänna kollektiva könsorättvisor.

Vad tänker ni svara dem?

Åsa Petersen