Baptistpastorn ifrågasätter Bush
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det svänger underbart när den stora gospelkören på läktaren sjunger. Abyssinian Church, baptistkyrkan i Harlem, är fullsatt intill bristningsgräns. Nya besökare hälsas välkomna. Det skakas hand och kramas i kyrkbänkarna.
Pastor dr Calvin O Butts III inleder med förböner för en familj som mist sin son. ”Han sköts till döds i går kväll”, berättar Butts och oroliga församlingsmedlemmar suckar ljudligt. Församlingsborna lever i en verklighet vi svenskar knappt kan föreställa oss.
Harlem har blivit tryggare på senare år. Bill Clinton har lagt sitt kontor här. Jag noterar att Hennes & Mauritz också flyttat dit. Ändå är segregationen ett faktum. De svartas New York är något helt annat än de vitas.
– Det eviga livet börjar här och nu, i kärleken till nästan, predikar Calvin O Butts.
Han är radikal och ifrågasätter det amerikanska samhällets orättvisor och Bush- regeringens stöd till diktaturer som förtrycker sin befolkning. För första gången hör jag en präst ta till orda om den kvinnoförnedrande könsstympningen.
Kriget mot terrorismen överskuggar allt i USA för närvarande. Så också i baptistkyrkan i Harlem. Calvin O Butts ifrågasätter det riktiga i att starta krig mot Irak. ”Tidigare var Saddam Hussein en vän till oss amerikaner ?”, säger han ironiskt. Det applåderas och skrattas. Här är alla demokrater, om de alls röstar.
– Demokraterna är under isen för närvarande. De vågade aldrig profilera sig mot Bush i valrörelsen, därför tyckte inte folk det var någon skillnad mellan partierna, säger Katarina van den Heuvel, chefredaktör på The Nation.
Ett valdeltagande under fyrtio procent talar sitt tydliga språk. Uppgivenheten bland vänsterintellektuella är påtaglig. Bushadministrationens krigshetsande skapar ett slutet antiintellektuellt klimat som i mycket påminner om McCarthy-eran efter andra världskriget.
The Nation, en socialdemokratisk och progressiv tidning, utmålas i dag som extrem bara för att den ifrågasatt Bushs planer på att starta krig. ”Demoniseringen av alternativa röster pågår för fullt”, berättar Katarina van den Heuvel. Hon har utmålats som både antipatriot och terroristförsvarare.
Mediesituationen i USA är problematisk. De lokala tidningarna är ytliga och ensidiga. De stora tidningarna som låter flera röster komma till tals läses bara av eliten. Folkflertalet förlitar sig på tv som dagligen öser ut krigspropaganda. Nyhetsförmedlingen är statsvänlig i detta land av marknadslösningar.
– Medierna har misslyckats med att ställa de rätta frågorna, säger van den Heuvel. I stället skapas en ”rädslans kultur”, där snart ingen vågar ifrågasätta det vansinne som pågår. Opinionen mot kriget växer trots allt. Kampanjen ”Not in our name” samlar allt fler underskrifter.
I baptistkyrkan i Harlem råder allt annat än tystnadens kultur. Här tolkas bibelordet i befrielseteologisk anda. Kärleken till nästan inbegriper kritik av den kärlekslösa politik som råder. Här sjunger hoppet. Här förvandlas rädslan till brinnande kamp för rätt och rättfärdighet.
Det finns ett annat USA bortom tv:s förljugna soffprogram.