Muta och kör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Enskilda kan roffa åt sig av gemensamma tillgångar”

helskärm

Statsåklagare Nils-Eric Schultz har tillbringat mycket tid på Västkusten det ­senaste året. Efter tv-programmet ”Uppdrag Gransknings” avslöjande om ­korruptionen i Göteborg har han haft fullt upp, och i går kom de första åtalen.

Det blir fler. Tjänstemän i kommunen och på kommunala bostadsbolag har glatt tagit emot privata tjänster, byggmaterial och resor från företag kommunen haft affärer med. Och räkningarna har naturligtvis hamnat hos kommunmedborgare och hyresgäster.

Slutna nätverk

I Göteborg talas det om Göteborgsandan, samarbetsklimatet där politiker, företagare och andra makthavare verkar för stadens bästa. Nu hamnar sökarljuset på det som ser ut som samförståndets baksida. Väntjänster, mutor och girighet.

En manlig värld, som så många andra slutna nätverk.

Ändå hävdar Schultz att Göteborg knappast skiljer sig från andra städer. Möjligheten att dra fördel av rätten att förfoga över andras pengar finns över allt, precis som girighet och dåligt omdöme.

Motmedel: öppenhet

Den gemensamma sektor som skulle producera välfärd och trygghet för medborgarna visar sig rymma oärlighet och maktmissbruk. Somliga kommer att dra slutsatsen att än mer av samhällsservicen borde överlämnas till marknaden och privata intressen. Det är en bekväm tanke, men alldeles felaktig.

Motmedlet mot korruption heter öppenhet och ansvarsutkrävande. Det är därför det råder offentlighet hos svenska myndigheter, och det är därför anställda hos stat och kommun har ett alldeles speciellt skydd för sin meddelarfrihet.

I det privata näringslivet är det annorlunda. Affärssekretess och lojalitet mot arbetsgivaren är själva utgångspunkterna. Det som räknas som muta i kommunen kan plötsligt i stället vara driftig marknadsföring. Och försöken att sko sig själv behöver inte vara ett problem. I själva verket är de tvärtom drivkraften.

Gråzon växer fram

I takt med att allt mer av kommunal verksamhet bolagiseras, eller läggs ut på privata entreprenader, krymper det offentliga utrymmet. Däremot växer en gråzon, där enskilda kan roffa åt sig av gemensamma tillgångar. Stockholm, där kommunal verksamhet har sålts för underpriser, är bara ett exempel.

Samtidigt försvinner mycket av möjligheterna att granska och utkräva ansvar.

Vi kanske slipper veta, men girigheten får än större utrymme.

Det är inte så samhället ska försvaras mot korruption. Och det är inte så vi försvarar skattebetalarnas pengar.

Aftonbladet
Ingvar Persson